Enquist och erotiken

  Vid flodens strand står en flock av döende vänner, de vädjar att han ska förklara hur allt hänger ihop, till exempel detta med kärleken. Och kvinnan i Larssonsgården. Hon på det kvistfria furugolvet. 
Ska han skriva sanningen?
  P O Enquists nya roman" Liknelseboken" tar läsaren tillbaka till det numer mytiska Hjoggböle. Boken är som på flera sätt en följebok till memoarromanen "Ett annat liv" från 2008. Och för att göra det klart för sig och för läsarna står det "en kärleksroman" på pärmen. Den roman han aldrig trodde han skulle skriva.  Det handlar om Modern och Fadern, om bokahopen och om det går att slutligen lägga samman det som verkligen betydde något. Fram träder en kärleksskildring som tar sin början i ett möte mellan den unge 15-åringen och en äldre kvinna på ett kvistfritt furugolv i Larssonsgården.
  Enqvist är en skicklig berättare. Ändå känns det som att det finns ett motstånd hos mig när jag läser. Den sveper mig inte med, jag börjar kolla på hur han utför hantverket att berätta.
   Och så tycker jag att den nakna rumpan på omslaget är övertydlig.
  OK P O, vi förstår att det är en roman om erotik och vad den leder till.