En av de stora

Efter att i decennier ha dokumenterat världens mest kända människor berättar den amerikanska stjärnfotografen Annie Leibovitz med egna ord historien bakom sina unika porträttbilder i boken "På uppdrag".
   Mest känd är kanske den sista bilden på John Lennon där han naken omfamnar Yoko Ono - bara några timmar innan han skjuts till döds. Hon berättar om drottningar och presidenter, om Rolling Stones och om Hollywood, men också om sin familj och sina vänner.
  Sist men inte minst avslöjar hon hur hon går till väga för att ta sina bilder. Ofta på ett praktiskt och rättframt sätt, ibland tror man sig nästan läsa en handbok i fotograferande.
   Boken är en annorlunda fotobok där texten spelar minst lika stor roll som bilderna. Internationellt har den väckt en stor uppmärksamhet och blivit en bestseller. Det här är den första bok av och om Annie Leibovitz som översatts till svenska.

Amerikanska Karthago

Amerikanskan Joyce Carol Oates, ständig kandidat till Nobelpriset, är en produktiv författare och jag har inte alls läst alla hennes romaner. Men "Kartago", som kom ut i fjol, har jag läst och historien utspelar sig i nordöstra USA, författarens hemtrakter.
  Den unga Cressida Mayfield försvinner i vildmarken utanför det lilla samhället Karthago, New York. Traktens invånare hjälper till i sökandet, men dagarna går utan att något resultat.
  Den siste som tycks ha sett Cressida är systern Juliets före detta pojkvän, en ung Irakveteran som är svårt traumatiserad av sina krigserfarenheter. Misstankarna mot honom stärks, samtidigt som familjen Mayfield slås i spillror av sorgen efter en dotter som de kanske redan förlorade innan hon försvann.
    "Karthago" är en roman om våld, kärlek och förlåtelse och om vad våldet gör med vanliga människor. Ett nog så aktuellt amerikanskt tema. Ett mörkt och fängslande familjedrama på drygt 500 sidor, porträtterar människor och landskap där några av hennes mest omskakande romaner utspelar sig.

Mitt i dagens London

J.K. Rowling - Harry Potters mamma ifall ni glömt - skriver också  spänning under pseudonymen Robert Galbraith och hon har nu hunnit ge ut tre böcker med Cormoran Strike och Robin Ellacott som problemlösande radarpar.

 " Gökens rop" är den första i serien. Titeln är härligt dubbeltydig för mordoffret brukade kallas för Cuckoo av vännerna.Så "Cuckoo calling" kan betyda både göken ropar och Cuckoo ringer. Det har viss betydelse för intrigen hur man väljer att tolka.
   När den både firade och skandalomsusad fotomodell Lola  faller mot sin död från en balkong i Mayfair, London tror man är det är självmord. Det är bara hennes adoptivbror som misstänker att ett brott har begåtts och han kontaktar därför privatdetektiv Cormoran Strike. Den enbente Afghanistanveteranen Cormorans liv är i spillror och hans enda glädje på senare tid är den nya ovanligt driftiga och pigga assistenten Robin. Tyvärr finns det inte pengar att behålla henne.
   Fotomodellen Lolas tragiska död blir räddningen för Strikes neddekade detektivbyrå. Men ju mer Cormoran och Robin gräver i den unga modellens komplicerade värld med kändisar, nerknarkade pojkvänner och udda familjemedlemmar desto mörkare blir det.   Miljöerna skiftar från eleganta fasader i Mayfair till bakgator i East End och är fast förankrad i nutida London. Del två i serien heter "Silkesmask". Intrigen är tätknuten och påminner mig om varför jag tyckte Potterböckerna var bra.

En ny chans

Det tog ganska lång tid för mig att upptächa Lucy Dillon. Men med titlar som "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" och " Och så levde de lyckliga" blev jag fast och nu besöker jag gärna hennes småstadsskildringar. Nu har hennes senaste kommit på svenska, " När livet börjar om" heter den.
   Här är Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.
    En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm.
   Det är en värmande roman om att börja på nytt  och om hur en liten gest av vänlighet kan ge ringar på vattnet och förändra livet för många. Men det finns många problem att lösa innan läsarna, och bokens hund, en basset, kan andas ut.

Historiska spioner

Ben Macintyre är en av de bästa på att beskriva spioneri och spioner. Senaste jag läste av honom var boken om Kim Philby, dubbelagenten som hoppade av till öst. Den tredje och avslutande delen i  Macintyre´s framgångsrika spiontriologi är "Double Cross" om spionerna som gjorde invasionen på D-dagen möjlig.
    Den 6 juni 1944 landsteg 150 000 allierade soldater vid Normandies stränder. Dagen D var en makalös militär prestation, men även ett mästerverk i vilseledning. Den innefattade samtliga delar av de allierades underrättelsetjänst. Spionerna som möjliggjorde invasionen av Normandie var fem till antalet och tveklöst en av de underligaste och mest excentriska skara människor som någonsin deltagit i ett krig: en bisexuell peruansk playgirl, en kortväxt polsk stridspilot, en serbisk Casanova, en spansk kycklinguppfödare med en mer än livlig fantasi samt en hysterisk fransyska vars besatthet av sin hund närapå kom att välta hela invasionen över ända.
    Men framgången vilade även på en sjätte spions hjältemodiga uppoffring; en historia som nu för första gången kan berättas i sin helhet. Double Cross är De tidigare fristående delarna som handlar om andra världskrigets spionage är " Agent ZigZag" och "Operation Mincemeat", båda två mycket spännande och lästa över hela världen.

Tvättäkta klassiker

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med skötekan att hämta honom på Dalarö brygga, men det dröjde evigheter innan de kommo i båt."
    Så börjar August Strindbergs mest läsa och omtyckta romaner - "Hemsöborna". Boken om fastlänningen Carlsson som kommer till Hemsö och börjar hjälpa änkan Flod med lantbruk. Snabbt skär det sig mellan honom och andra öbor och i synnerhet med sonen i huset, Gusten.Carlsson genomskådas som en skrävlare, en som pratar mycket men vet lite. Han lyckas ändå övertala änkan att gifta sig med honom och han ormar sig in i det lokala. Men Madam Flod finner sig snart bedragen och gjord till åtlöje och det tar kål på henne. Romanen klingar ut i ett mörkt ackord.
   Strindberg var inspirerad av de franska realisterna, som Zola, när han skrev sin berättelse om det karga livet i skärgården. Det är långt ifrån idyll och människorna är mästerligt skildrade. Det här är en roman som håller för många omläsningar. Jag hittar alltid nya ställen att gilla när jag läser om.
   Såg att Hemsöborna går på bokrean som börjar nästa vecka. Det är ett fynd att kosta på sig.

Äldst i Stockholm

Gamla stan blir allt populärare som besöksmål i Stockholm. Turisterna strömmar till och det är attraktivt att bo här. Men annorlunda var det förr. Då var Gamla Stan en stadsdel som "fint folk" undvek. Men detta historiska centrum från 1200-talet har flera gånger varit nära att förstöras: av rivningar, förtätningar, vattenskador, bränder.
  Tema för Samfundet S:t Eriks årsbok 2015 är just Gamla stan och här skriver 23 experter om Gamla stan utifrån sina respektive områden. "Gamla stan: stad i förvandling" har blivit en mångsidig bok som börjar med en exposé över stadens 750-åriga historia och slutar i den ifrågasatta Centralbron och det omdebatterade Tredje spåret.
Mellan detta rör sig berättelsen om Gamla stan genom vindlande gränder och gömda murverk, skeppsbroadelns handelshus och den omgivande arkipelagen, Slottets fasader, framsynta stadsplaner och historiska uppmätningar, varsamma renoveringar och hotande förfall. Intressant för åländska läsare är berättelserna om var fisksäljarns båtar och åländska ved- och kalkskutor lade till. För ålänningarna före 1809 var Stockholm synonymt med Staden.
Samfundet S:t Erik, bildat 1901, sprider kunskap om staden och det här är en både vacker och faktaspäckad bok om stadens äldsta del.

Skottlands medeltid

Gillar man historiska romaner och Skottlands historia är Robyn Youngs medeltidstrilogi ett riktigt fynd. Den sista och avslutande delen "Riket" har nu kommit på svenska. De två andra delarna är "Revolt" och "Rebell"och handlar om Robert I av Skottland som nu blivit kung.
    Den episk berättelse når här sitt slut. Robert Bruce har uppnått sitt mål, att bli krönt till kung av Skottland. Men vägen ditt har väckt Edwards av England vrede och den engelska kungen marscherar norrut, fast besluten att återta sitt rike. Och engelsmännen är inte Roberts enda fiender. Genom att mörda sin stora rival, John Comyn, har han delat riket.
   Med en försvagad armé och med många nya fiender tvingas Robert fly ut i vildmarken. Han har en krona, men inget land, viljan att leda, men ingen verklig auktoritet. Vid Bannockburn möter han slutligen Edward II i ett slag som avgör Skottlands framtid.
   Gillar man berättelser med mycket handling, fältslag och mäktiga män som slåss för liv och ära är det här en läsfest. Bernard Cornwall hade inte kunnat skriva den här epiken bättre.

Nytt ljus över avel

Kari Rosvall var ett av de tiotusentals barn som avlades för att bli en del av Hitlers rena, ariska tyska rike. Under sin uppväxt anar Kari att något är konstigt med hennes förflutna. Men inte förrän hon är 64 år och bor på Irland får hon av en slump veta exakt vad att hon är resultatet av en förbindelse mellan en norsk kvinna och en tysk soldat och ingår i SS-projektet Lebensborn.
Boken "Barnet från ingenstans"har hon skrivit tillsammans med Naomi Linehan har blivit en bästsäljare och kastar ett nytt och kallt ljus över hur nazismen också hade en avelsstrategi för att få fram renrasiga människor. En aktuell bok också om hur kvinnor och barn utnyttjas i krigssituationer
  I senaste nummer av Populär Historia, 2/2016, finns en artikel som anknyter till samma tema. Den handlar om de svenska SS-fruarna, kvinnor som var certifierat renrasiga för att föda ariska barn. Den här typen av äktenskap ingicks under hela 1930-talet. I amerikanska arkiv har författaren Christoph Andersson hittar spår av de 218.500 utvalda avelskvinnorna.I Tyskland är sekretessen strängare och man säger att det beror på hänsyn till personlig integritet.

Om kannibaldrogen

 Anna Karolina har jobbat som polis sen 2001 och 2014 debuterade hon som deckarförfattare i den hårdkokta skolan med "Stöld av babian"  med polisen Amanda Paller i huvudrollen. Nu har hennes andra bok om Paller kommit, "Står dig ingen åter" och den handlar om en vedervärdig drogverklighet.
   En kvinna mördar sin sjuåriga dotter och polisen hittar ingen annan förklaring än att hon var påverkad av det hallucinogena preparatet "badsalt", även känt som "kannibaldrogen" MDPV. När flera liknande mord sker i Stockholm blir det polisens högsta prioritet att komma åt den som levererar den livsfarliga drogen, maffialedaren Milorad Kraljevic. Samtidigt är ett nytt parti "badsalt" på väg in i landet och risken är hög att drogen skördar nya offer.
   På eget bevåg nästlar sig den unga ambitiösa polisen Amanda in i kretsarna kring maffialedaren. Risken att bli avslöjad är stor. Och inte blir den mindre när Adnan dyker upp igen. De har haft ett hemligt kärleksförhållande, men han har under några år varit på flykt från rättvisan som misstänkt polismördare.
     Att han är far till hennes tvillingar har hon lyckats hålla hemligt till nu. Men när ett av barnen blir kidnappat sätts allt på spel.

Hem till Gärningsberg

Efter framgångarna med "Till flickorna i sjön" är Elin Olofsson tillbaka med en skildring av livet och kärleken i ett Sverige långt från storstadens puls i romanen "Gånglåt". Faktum är att det ser ut som en trend, att allt fler unga svenska författare skriver om glesbygd. Länge har ju storstaden varit det enda man kunnat tänka sig att skriva om.
Det börjar med att den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia - ”Salida” - Sallström åker hem till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset.
   Men på gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor.
    Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt. Undrar just när någon ung åländsk författare hakar på trenden. Vi har ju inte precis ont om glesbygd omkring oss...

Att sparka på bollen

" Britt-Marie var här", av Fredrik Backman - författaren till "En man som heter Ove"har i den här romanen skapat en kvinnlig motsvarighet till Ove. Det är en kärlekshistoria och en kärleksförklaring till en kvinna som väntat ett helt liv på att hennes ska börja och om samhällen vid vägar där fotboll och pizzerior är det sista som överger människorna.
    Britt-Marie är 63 och hon är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg. Ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian.
    Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap. När så byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. Och den som sparkar på bollen får alltid nåt att hända.
    När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.
   Backmans berättarstil får mig att tänka på Alice Lytkens. Hon skrev om okuvliga människor som tufsats till av livet men ändå reser sig. Sämre släktskap kan man ha....

In i en dröm

   En urstark men lågmäld berättare är Ellen Mattsson. Få kan som hon få det bohuslänska landskapet att leva och vibrera. Hennes nya roman heter "Sommarlek", passande när de vita drivorna växer, och handlar om att längta till något man inte kan fånga.
   I ett vackert gammalt hus vid havet, väl dolt av lövskog, finns en farmor och tre tonåriga syskon som bor hos henne varje sommar. Det är oemotståndligt lockande för endabarnet Sandra från samhället intill. Hon snubblar över huset av misstag och söker sig sen allt oftare till huset och människorna där. Hon fascineras av deras traditioner och sätt att tala med varandra och av husets nedgångna skönhet.
    Hon vill höra till, och hon får vara med på farmoderns och syskonens kalas, utflykter och segelturer. De lovar att lära henne segla. Men saker och ting ser olika ut från olika håll. När syskonen är kvar fast höstterminen har börjat står det klart att något är allvarligt fel i deras familj, och Sandras vanliga föräldrar i en vanlig tegelvilla framstår plötsligt som mer lockande. Men Sandra fortsätter att söka sig till det gamla huset – och när sommaren är slut är allt förändrat.. Sommarleken är en berättelse med många bottnar – en bok att fundera kring.

En stark norrman till

 Jag vet inte hur det kommer sig men Norge kommer nu starkt som deckarnation. Senaste starka tillskottet är Samuel Björk som - än så länge - bara finns med en bok översatt till svenska. "Det hänger en ängel ensam i skogen". Den är såld till 21 länder och har gjort stor succé i Norge.
   Mordutredaren Mia Krüger är sjuk och har lämnat polisen och bosatt sig på en ö. Dit kommer hennes gamle kollega, den godmodige kriminalkommissarien Holger Munch, för att övertala henne att återvända till jobbet. Han behöver hennes hjälp i ett skrämmande och besynnerligt fall. En flicka har hittats hängande livlös i skogen med skolväska på ryggen och en lapp om halsen: ”Jag reser ensam.” Mycket pekar på att den hänsynslösa mördaren kommer att slå till igen och Krügers efterforskningar leder till ett sex år gammalt fall där ett spädbarn kidnappats från en förlossningsklinik.
   Men utredningen blir mycket mer personlig än vad Munch och Krüger har tänkt sig. Och snart går det upp för dem att de själva blivit en bricka i mördarens cyniska dödsspel.
  Det här är en gastkramande thriller som håller en i ett järngrepp från första till sista sidan.Börja inte läsa om ni inte är beredda på en vaknatt.

Georgisk roman

Det är inte ofta man kan läsa georgisk litteratur men Kéthévane Davrichewys roman "Svarta havet" är ett undantag. Det ett starkt porträtt av en kvinna som försöker göra det bästa av ett liv hon aldrig riktigt valt, och som finner sin frihet i det inre livet. En kvinna som tidigt tvingats lära sig att bära sina sorger och drömmar i ensamheten.

    Berättelsen om Tamouna är samtidigt också en fint tecknad skildring av Georgiens dramatiska 1900-talshistoria. Den åldrade Tamouna vaknar i sin Parislägenhet. Det är hennes 90-årsdag och vi får följa henne genom den; hur barn, barnbarn, släkt och vänner kommer förbi, förberedelserna för kvällens stora fest, och inte minst hennes oro ifall ungdomskärleken Tamaz ska infinna sig som han sagt.
   Men mitt bland födelsedagens bestyr rör sig minnena: barndomen i Georgien; sommarvistelserna hos morföräldrarna i det stora huset vid Svarta havets kust, där Tamouna som 15-åring möter Tamaz i en intensiv förälskelse; familjens flykt och exilen i Paris.
     Drömmen om att återvända skaver mot viljan att skapa sig ett liv i det nya landet. Och som en röd tråd genom minnena finns kärleken till Tamaz, livslång men aldrig helt förverkligad. De möts igen, med långa mellanrum, men befinner sig alltid i ofas. En kärlek som är för stor för vardagslivet, en kärlek som associeras med drömmen om det förlorade Georgien, en kärlek som lyser starkast på avstånd.
     För Tamouna blir det den hemliga kraftkälla som hjälper henne genom en rad svårigheter: den älskade systerns alltför tidiga död, det olyckliga äktenskapet, de orealiserade konstnärsdrömmarna.
Davrichewy skriver vackert men förfaller aldrig till banalitet.

Lusten att skriva

Du skriver, du har lusten och längtan efter att skriva på riktigt, du vill. Men hur gör man?
   Bodil Malmsten har skrivit ett stort antal böcker. I  "Så gör jag: Konsten att skriva" delar hon med sig av sin arbetsprocess inklusive den helvetesperiod som ingår. Hon skriver om hur hon kommer fram till tonen och strukturen. Om jobbet med förstameningar. Om varför hon skulle vilja skriva om inledningen till sin första roman. Gång på gång betonar hon det viktiga med skrivandet, det måste vara på riktigt, kan aldrig vara en nyck. " Ett tecken på att en bok är en riktig bok är att ingenting av det som står bara får ha råkat bli."
    Men tvivlet, det som gör att man ifrågasätter allt, det får inte komma in för tidigt. Då riskerar man att allt låser sig. I den här boken ingår kapitel om ord, skiljetecken, korrektur, om att sitta rätt, läsa för att lära, dramaturgi. 
   Så gör jag är rikt illustrerad i färg och grafiskt tilltalande samtidigt som den innehåller mängder av praktiska råd för det dagliga skrivarbetet - oavsett om man vill bli författare eller bara lära sig skriva bättre. Den här boken är en lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande.
   Bokens slutknorr är bra, en lista om Läsarens rättigheter översatt från franska.Till rfättigheterna hör: att läsa vad och var man vill, rätten att hoppa över sidor och att inte läsa ut en bok. Dessutom har man rätten att läsa högt liksom rätten att hålla tyst.
    Boken är läsvärd även om man aldrig tänkt börja skriva för den ger en annan syn på vad text är.

Ungas röster

Berättarministeriet är en svensk organisation som ordnar olika läs- och skrivaktiviteter för barn och unga i områden där arbetslösheten är stor. Genom programmet BM-debutant får tio ungdomar mellan 15 och 18 år möjlighet att utveckla sitt skrivande i samarbete med Bonniers förlag. De tio utvalda har skickat in en text som de fått antagen. Sedan har de bearbetat den i samarbete med förläggare och redaktörer, precis som riktiga författare.
    Resultatet av de mödorna kan man se i novellsamlingen "Röster ur skuggan". Det är andra året i rad som förlaget Forum, i samarbete med Berättarministeriet, presenterar en samling noveller av debuterande unga författare.
    Här finns de starka känslorna, mörker och glädje, humor och sorg, utforskar de livet i stort och ur ett tonårsperspektiv. Mardrömmar, dystopiska framtidsbilder, familjedramatik och kärlek är några av de teman som behandlas med stor passion och ambition. Kanske man här hittar namn som blir etablerade om några år. Allt är möjligt! Det finns många bra iakttagelser här som lär oss hur unga människor tänker och känner.
 Boken kan med  läsas av både unga som av äldre men fungerar säkert också bra för att diskutera de frågor som novellerna ställer till exempel i skolklasser
.

En lotterivinst

   Jag brukar inte vinna på lotteri men just före jul hände det. Jag vann ett pocketex av Henning Mankells roman "Italienska skor" och - hör och häpna, jag hade inte läst den. Nu har jag börjat läsa den. Ska också skaffa "Svenska gummistövlar" som är den fristående fortsättningen och kom ifjol. Den blev författarens sista roman.

  På en ö i yttersta havsbandet lever läkaren Fredrik Welin i en stor tystnad, omgiven av sin hund och katt och med en myrstack (!) i sitt vardagsrum. En mörk hemlighet, ett ödesdigert misstag har gjort honom till en skygg ensling.

  Så en morgon står en kvinna ute på isen. Det är Harriet, som han svek för över 30 år sedan, som han lämnade utan att säga ett ord. Harriet ska snart dö och kräver nu att Fredrik ska infria det löfte han en gång gav henne. Tillsammans gör de en resa som på många sätt blir omskakande och leder till möten med de märkliga människor som döljer sig under den lugna svenska ytan.

   Det är en roman om livet, om smärta och svek, om liv och död och om de frågor vi aldrig kan springa ifrån, fast vi försöker. Mankell kan konsten att berätta en historia så man inte vill sluta läsa och detta är en sådan bok.

Starkt om cp-barn

Lena Helgesson är mamma till ståupparen, författaren och skådespelaren Jonas Helgesson och här
 berättar om kampen, våndorna och lyckan som mamma till en pojke som inte är som andra, har har en cp-skada. "CP-barnet" är en berättelse om kamp och sorg och glädje.
    Sonens cp-skada blev mammans värsta fiende. "Att jag inte kunde acceptera den blev som att gå ut i krig mot en allt för stark motståndare. Striden både styrkte mig och knäckte mig. Den gav kraft men tog också kraft. Jag ville ge min son allt, all min kärlek ville jag ge honom. Jag ville ge mitt liv för honom" skriver hon.

Vid ett psykologbesök kom hon plötsligt till insikt om vad sonen kunde, vad han hade lärt sig, vilken utveckling som hade skett. Mammaögon öppnades och hon sluta fred med cp-skadan och med sig själv.
   Helgessons bok är viktig för hon visar att även ett bar som inte är "perfekt" kan utvecklas och ge stor glädje. Något att tänka på när man gör valet att abortera barn med cp-skada. Ett val som är moderns, visst, men sjukvården uppmuntrar också rätt medicinskt beslut. Är vi på väg mot ett samhälle där det bara finns plats för de friska? Och vill vi ha ett sådant samhälle?
   De frågorna borde debatteras mycket mer.

Hans nådes tid - och vår

 Mitt plockande i hyllorna fortsätter och nu är det Eyvind Johnsons roman från 1960, "Hans Nådes tid", jag fått ögonen på. Den är, tillsammans med hans "Strändernas svall" två historiska romaner som är svåra att överträffa.
    En stormig vår 775 sitter den unge langobarden Johannes Lupigis framför brasan i sin farbrors dragiga borg och knäcker nötter. En eldgnista faller på hans ungdomskärlek Angilas lår. Har den något att göra med  de stora omvälvningar som drabbar lilla Lombardiet samtidigt som Hans nådes tid infaller? Hans nåde är Karl den Store, karolingerkungen som förändrade Europas historia. Precis som så många gjort efter honom.
   Dryga trettio år senare följer Johannes Angila på väg hem från Genèvesjön till Cividale i Italien. Angila är sjuk, hon har tillbringat flera år i fångenskap hos sin make Gunderic. Johannes har suttit många år i fängelse - så länge att hans ungdomliga upprorslusta har förvandlats till slug foglighet. Det förut självstyrande Lombardiet är nu en liten del av ett stort imperium.

    Johnsons historiska epos om den stora förändringen, när Karl den store utvidgade det frankiska riket till att omfatta nästan hela Västeuropa, är en berättelse om underordning och makt. Det är också en berättelse om centrum och periferi - kanske också om hur man väljer mellan tradition och modernitet.
   Vill man så kan man läsa den som ett slags allegori om Europaprojektet. Johnson är varken speciellt sentimental eller nostalgisk när han beskriver vad som förloras när det lilla går upp i det stora och hur människorna i det lilla mals ner när historiens tunga vagnshjul kör över dem.
    Har ni inte läst den redan så gör det nu. Det är en underbar roman.

Första av tre delar

Det slår mig när jag tittar i hyllorna att det finns många bra böcker som liksom bara sjunker undan och slås ut av det modernas brus. Ett sådant författarskap är Moa Marinsons. 

"Mor gifter sig" är första delen av en trilogi om proletärflickan Mia och hennes öden i det tidiga 1900-talets klassamhälle. Den skrevs som motvikt till de "pojkbiografier", som 1930-talet var så rikt på och gavs ut 1936. Boken är dessutom unik i svensk litteratur genom sin dynamiska mor-dotterskildring. Att innehållet är självbiografiskt slår berättaren fast. Den här utgåvan har ett nyskrivet förord av Ebba Witt-Brattström.

   Handlingen är enkel. Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. Styvfadern tillhör kategorin vuxna som inte tror att en sjuåring begriper mer än en tremånaders gris.

    Varför kvinnorna vill ha en vacker karl som tar dem om livet och gör dem med barn är ett av tillvarons mysterier, som inte ens Mias klara förståndsgåvor rår på. I hennes värld står modern och hennes slit för brödfödan i centrum. Högsta lyckan är ett hem med blåelseblommor på en kritad spismur. Men varje gång de vuxna träter och slåss betyder det nya och smärtsamma uppbrott för Mia.

   Faktum är att romanen till stora delar känns angelägen och den är skriven med flickan i centrum.

I poetens skafferi

I Tomas Tranströmers kök i Stockholm finns ett skafferi som med åren förvandlats till en arbetande författares arkiv. Här förvaras dagböcker, manuskript, brev och tidningsklipp – ett mycket rikt material som speglar ett liv i det skrivna ordets tjänst. 

I december utkom "I arbetets utkanter" och där presenteras delar ur denna samling och sträcker sig från Tranströmers barndom fram till idag. Det mesta är tidigare opublicerat, och boken är generöst illustrerad med unika bilder i utsökt formgivning av Nina Ulmaja. Skrynkliga papperslappar, ögonblicksbilder och dikter på väg mot sin form finns med liksom brev ut Tranströmers brevväxling.

   I ett par års tid träffades Tomas, hans hustru Monica och bokens redaktör, Magnus Haldin, regelbundet på Stigbergsgatan för att arbeta sig igenom drivor av material. Tillsammans formade de  en blandbok, där flera av författarens skapande sido lyfts fram. Det mesta av urvalet är gjort och sanktionerat av Tomas, som med intresse följde bokens framväxt. Han gladde sig åt projektet, men fick aldrig se det fullbordas.
   Vid hans bortgång den 26 mars i fjol var så gott som hela boken ändå färdigställd. Det är en bok som ger sidobelysning åt ett stort författarskap.

Historia och Paris

 2014 fick Patrick Modiano Nobelpriset och det ledde till att fler av hans romaner översattes toll svenska. Som "De yttre boulevarderna", som precis som hans andra romaner handlar om att förstå och utforska det förflutna, men ju mer berättaren söker dess otydligare blir bilden.
   En ung man bektraktar ett foto av sin far och hans vänner. Han beslutar sig för att söka sanningen om fadern och sökandet leder honom tillbaka i tiden - till ockupationsåren. I en by i utkanten av Fontainebleauskogen brukade en skara män med tvivelaktigt uppsåt mötas för att göra affärer. Bland dem återfanns den malariesjuke "greve" de Marcheret och tidningsredaktören Jean Murraille. Där återfanns också en ung blond skådespelerska i päls och så fadern: "baron" Deyckecaire.
    Berättaren tränger djupare in i den värld som var faderns, vem var han egentligen - en svartabörshaj, en förföljd jude, eller bådadera? Varför umgicks han med dessa män?
    Sökandet efter den undflyende fadersgestalten fortsätter och till slut smälter berättaren samman med fadern för att kunna dela det mörka förflutna som överskuggar hans eget liv.
     Det är en typisk och välskriven Modianoroman. Formatet är litet men innehållet är stort. Och några definitiva svar ges aldrig.Sökandet fortsätter, i bok efter bok.

Vad är verklighet?

   Varför dog Samuel?
   Det är frågan som utgör navet i Jonas Hassen Khemiris Augustbelönade roman "Allt jag inte minns".
   I ett snabbt tempo och med snabba växlingar mellan olika röster får läsaren möta personer i Samuels närhet, och genom deras minnen växer bilden - eller bilderna av Samuel fram.
   Samuel livsnjutaren som fyller på "erfarenhetsbanken", Samuel bästa vännen, Samuel den stora kärleken. Så finns här också mormodern, som Samuel behandlar med stor ömhet, men som oftast inte känner igen honom förrän han tar på sig sin morfars slitna pälsmössa. Hur ska vi veta vems version som är den rätta?
    Precis som i Khemiris tidigare romaner "Ett öga rött" och "Montecore. En unik tiger" leker författaren med förhållandet mellan fiktion och verklighet. Förutom att berättarperspektivet ständigt växlar dyker författaren - på typiskt postmodernt manér - också upp med sin egen röst i romanen och förhandlar med romanfigurerna om berättelsen.
    Förresten, hur kan man veta om den som kallas "författaren" i romanen  är en del av fiktionen eller om det är Khemiri själv? Är berättelsen om Samuel författarens sätt att bearbeta en verklig förlust ? Det är förvirrande men djuplodande, detta utforskande av vem som är "verklig" i en mångbottnad verklighet.
   Men årets bästa roman är Tom Malmquists "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv". Och den var inte ens nominerad. Det säger någonting om priset kanske...

Detta är originalet

  Matnyttiga Språktidningens första nummer för i år är här.
   Förstås innehåller den nyordslistan för 2015, något som många andra tidningar snott, men det här är originalet. Intressant artikel om orden folkhem och välfärd och så får man lära sig att ordet "typ", som retar gallfeber på många, också används på samma vis i italienska och spanska. Och så noterar jag en insändare där en läsare tycker att tidningen blivit för svår och vill ha en mer lättläst variant.
   Nyordslistan har med nya ord, som rattsurfa, en farlig syssla vid bilkörning, och dumpstra, när man letar efter ätbar mat som andra slängt. Kan också användas om andra saker. Det är innovativa ord som behövs. Däremot tycker jag inte haffa och svischa är riktiga nyord. De finns ju redan men har getts annan innebörd.
    Dessutom funderar Martina Lowden kring ordet vi och kulturminister Alice Bah Kuhnke berättar om sin syn på dialekter och svordomar och skribenter får råd om bästa sättet att inleda ett mejl eller ett brev med hej.
    Som vanligt rymmer numret också åtta sidor Frågor & svar, spaningar, läsvärt, nytt om språk, korsord med mera. En bra start på det nya året alltså. I nästa nummer berättar författaren Klas Östergren om sitt sätt att skildra människor.

Mer från Backman-land

"Min mormor hälsar och säger förlåt" är ännu en ovanlig vardagssaga om dysfunktionella superhjältar. Med stor träffsäkerhet och mycket hjärta berättar Fredrik Backman, författaren till En man som heter Ove, om en mormors kompromisslösa kärlek till sitt barnbarn, om grannarna i ett hyreshus som alla på sitt sätt slåss för en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns.
Rätten att få vara annorlunda.
    Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. Mormor, 77 år, är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt, för i skolan är Elsa mobbad. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och skrämmer ordentliga grannar. Folk säger att hon är annorlunda. Galen.
    Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag dör av cancer.
   Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar.
    Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.
   Det för alla åldrar, mellan tio och hundra. Den är en roman om fantasins och berättandets kraft och kan säkert hjälpa dem som är "yttermed"  allt det välordnade.

Våldsamt självbelåten

   Den här kan du väl läsa sa en bekant och gav mig "Klara färdiga dö!" av Lars Forsberg. Det är den andra boken om den våldsamt självbelåtne kommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius. En hejdlös kriminalkomedi , men framför allt ett porträtt av en man som ständigt hittar nya sätt att tappa fotfästet.
   Eftersom jag är en ganska snäll människa bestämde jag mig för att ge boken en chans, och den
var inte så tokigt. Kommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius har alltid sett sig som den självklara vinnaren. Men plötsligt har det börjat blåsa på toppen. På jobbet är allting upp och ner. Polismyndigheten byggs om och inte ens Torsten sitter längre säkert. Saken blir inte bättre när han klampar rakt in i ett pågående brott och själv blir utpekad som gärningsman.
     Lika illa är det på hemmaplan där Torsten ständigt måste bevisa sin duglighet för sambon Ulla och hennes fina vänner. Dessutom har hans växande midjemått av någon anledning blivit ett samtalsämne. Lyckligtvis inträffar ett brutalt mord precis när Torsten som bäst behöver det. Äntligen får han demonstrera sin skicklighet och bevisa att han fortfarande är rätt man på rätt plats.
Dessvärre går ingenting som han tänkt sig och magen fortsätter växa.
   När Torsten inser att det är vinna eller försvinna som gäller gör han som han brukar: gasar istället för att bromsa. På köpet får läsarna ett och annat gott skratt.

Bara en miniatyr eller....

Brittiska debutanten  Jessie Burton [född 1982] har gjort enorm succé med romanen "Miniatyrmakaren" , som snabbt blivit 2000-talets bäst säljande brittiska debutroman.
   En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att börja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin. En kvinna som påminner om Mrs Danvers i klassikern "Rebecka". Först senare dyker Johannes upp - och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.
    Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?
   Boken har fått en rad utmärkelser och jämförts med bland annat Donna Tartts Den hemliga historien och Tracey Chevaliers Flicka med pärlörhänge. Miniatyrmakaren kommer också att produceras som en påkostad dramaserie, men passa på och läs romanen. Den ger en underbar bild av holländskt 1600-tal.

Hästens grymma öde

Inget djur har betytt lika mycket för människans historia som hästen. Den har varit transportmedel, som stridsvagn och som statusobjekt. Från hästryggen kunde människan upptäcka världen, och lägga den under sig. Hästen var också en förutsättning för kriget - som mer än något annat haft inflytande på historiens utveckling.

   Anna Larsdotter är journalist med inriktning på historia. Efter att ha jobbat flera år på tidskriften Populär Historia, är hon nu frilansskribent. "Hästens tid - rid- och stridskonst under stormaktstiden" är hennes första bok. Den handlar i huvudsak om Sverige och koncentrerar sig på 1600-1700-talet, en tid då hästen var väldigt viktig. Utan den hade inte det svenska riket aldrig kunnat expandera så som det gjorde under 1600-talet. Men expansionen hade ett pris, för både människor och hästar. Under ett slag räknade man med att ungefär hälften av hästarna "gick åt", hästen blev en bruksvara.
    Tonvikten ligger på hästens dubbla funktion; som krigsmaskin och statussymbol. I centrum står Karl XI. Han levde större delen av sitt liv på hästryggen, byggde ett nytt kungligt stall, organiserade kavalleriet och såg till att det importerades vackra hästar att använda till avel. 

    Boken berättar också om hur man såg på hästens färger och utseende, varför dressyren var utformad som den var och om slutet på stormaktsepoken, då mycket av den svenska hästkulturen slogs i spillror. Karl XI:s son, med ordningsnummer XII, var en grym hästkarl. Han var en outtröttlig ryttare och otaliga hästar dog under ritterna. Han gillade att utsätta hästarna och sig själv för fara, red ner i öppna vakar och valde oländig terräng. 

    Det är en lärorik och grym bok som visar hur mänskliga överväganden påverkade djur och människor.

Vacker vinterfågelbok

 Under en av fjolårets sista skälvande dagar damp fågelkonstnären Lars Jonssons bok "Vinterfåglar" ner i brevlådan.  I text och otroligt detaljrika akvareller skildrar han fyrtio vanliga arter, alla i en personligt hållen stil. Även om man med boken givetvis lär sig identifiera fåglarna så handlar det i lika hög grad att berätta om dem på ett sätt där fältbestämning samsas med kulturhistoria och de personliga iakttagelserna.
  Det är en bok om våra vanligaste vinterfåglar, det vill säga de fåglar som finns i vår närhet under de kallare månaderna. Men det är på vintern som fåglarna blir mer synliga och söker sig närmare människor för att söka efter föda i våra trädgårdar. Arterna är få och låter sig beskådas på nära håll, gärna från köksfönstret eller från favoritfåtöljen vid brasan. Det handlar om uppkäftiga blåmesar och tjattrande pilfinkar, riviga nötväckor som sprätter fågelfrö omkring sig eller den alldagliga grönfinken som finns där men inte gör så stort väsen av sig. Alla de småfåglar som alla flyr fältet då en sparvhök drar igenom trädgården.
    Många är vi som matar fåglar på vintern, det är faktiskt en mer utbredd sysselsättning än vad man kanske i förstone tror. Uppskattningsvis är det en halv miljon svenska hushåll som på något sätt utfodrar fåglar under vinterhalvåret.
    Synd att boken inte hann ut till jul. Det hade varit en perfekt julklappsbok. Men det kommer ju fler jular...