Hans nådes tid - och vår

 Mitt plockande i hyllorna fortsätter och nu är det Eyvind Johnsons roman från 1960, "Hans Nådes tid", jag fått ögonen på. Den är, tillsammans med hans "Strändernas svall" två historiska romaner som är svåra att överträffa.
    En stormig vår 775 sitter den unge langobarden Johannes Lupigis framför brasan i sin farbrors dragiga borg och knäcker nötter. En eldgnista faller på hans ungdomskärlek Angilas lår. Har den något att göra med  de stora omvälvningar som drabbar lilla Lombardiet samtidigt som Hans nådes tid infaller? Hans nåde är Karl den Store, karolingerkungen som förändrade Europas historia. Precis som så många gjort efter honom.
   Dryga trettio år senare följer Johannes Angila på väg hem från Genèvesjön till Cividale i Italien. Angila är sjuk, hon har tillbringat flera år i fångenskap hos sin make Gunderic. Johannes har suttit många år i fängelse - så länge att hans ungdomliga upprorslusta har förvandlats till slug foglighet. Det förut självstyrande Lombardiet är nu en liten del av ett stort imperium.

    Johnsons historiska epos om den stora förändringen, när Karl den store utvidgade det frankiska riket till att omfatta nästan hela Västeuropa, är en berättelse om underordning och makt. Det är också en berättelse om centrum och periferi - kanske också om hur man väljer mellan tradition och modernitet.
   Vill man så kan man läsa den som ett slags allegori om Europaprojektet. Johnson är varken speciellt sentimental eller nostalgisk när han beskriver vad som förloras när det lilla går upp i det stora och hur människorna i det lilla mals ner när historiens tunga vagnshjul kör över dem.
    Har ni inte läst den redan så gör det nu. Det är en underbar roman.