Under en av fjolårets sista skälvande dagar damp
fågelkonstnären Lars Jonssons bok "Vinterfåglar" ner i brevlådan. I text och otroligt detaljrika akvareller skildrar han fyrtio
vanliga arter, alla i en personligt hållen stil. Även om man med boken
givetvis lär sig identifiera fåglarna så handlar det i lika hög grad att
berätta om dem på ett sätt där fältbestämning samsas med kulturhistoria
och de personliga iakttagelserna.
Det är en bok om våra vanligaste vinterfåglar, det vill säga de fåglar
som finns i vår närhet under de kallare månaderna. Men det är på vintern som
fåglarna blir mer synliga och söker sig närmare människor för att
söka efter föda i våra trädgårdar. Arterna är få och låter sig beskådas
på nära håll, gärna från köksfönstret eller från favoritfåtöljen vid brasan. Det handlar om uppkäftiga blåmesar och tjattrande pilfinkar, riviga
nötväckor som sprätter fågelfrö omkring sig eller den alldagliga
grönfinken som finns där men inte gör så stort väsen av sig. Alla de
småfåglar som alla flyr fältet då en sparvhök drar igenom trädgården.
Många är vi som matar fåglar
på vintern, det är faktiskt en mer utbredd sysselsättning än vad man
kanske i förstone tror. Uppskattningsvis är det en halv miljon svenska
hushåll som på något sätt utfodrar fåglar under vinterhalvåret.
Synd att boken inte hann ut till jul. Det hade varit en perfekt julklappsbok. Men det kommer ju fler jular...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar