Vad är verklighet?

   Varför dog Samuel?
   Det är frågan som utgör navet i Jonas Hassen Khemiris Augustbelönade roman "Allt jag inte minns".
   I ett snabbt tempo och med snabba växlingar mellan olika röster får läsaren möta personer i Samuels närhet, och genom deras minnen växer bilden - eller bilderna av Samuel fram.
   Samuel livsnjutaren som fyller på "erfarenhetsbanken", Samuel bästa vännen, Samuel den stora kärleken. Så finns här också mormodern, som Samuel behandlar med stor ömhet, men som oftast inte känner igen honom förrän han tar på sig sin morfars slitna pälsmössa. Hur ska vi veta vems version som är den rätta?
    Precis som i Khemiris tidigare romaner "Ett öga rött" och "Montecore. En unik tiger" leker författaren med förhållandet mellan fiktion och verklighet. Förutom att berättarperspektivet ständigt växlar dyker författaren - på typiskt postmodernt manér - också upp med sin egen röst i romanen och förhandlar med romanfigurerna om berättelsen.
    Förresten, hur kan man veta om den som kallas "författaren" i romanen  är en del av fiktionen eller om det är Khemiri själv? Är berättelsen om Samuel författarens sätt att bearbeta en verklig förlust ? Det är förvirrande men djuplodande, detta utforskande av vem som är "verklig" i en mångbottnad verklighet.
   Men årets bästa roman är Tom Malmquists "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv". Och den var inte ens nominerad. Det säger någonting om priset kanske...