Mer än en musikal

"Samhällets olycksbarn" av Victor Hugo  (1802– 1885) är en av världslitteraturens allra främsta romaner. Den har ett spännande intrigbygge i humanistisk anda om kärleken, plikten och kampen mellan gott och ont. Verket, som blandar realism och samhällskritik med färgstark romantik, har filmatiserats ett antal gånger och är också den roman som musikalen Les Misérables bygger på. Fast jag måste nog säga att romanen är bättre som tidsbild i fråga om det hårt skiktade Frankrike.
  Jean Valjean, en utfattig skogsarbetare från byn Faverolles, ställs år 1795 inför rätta efter att ha stulit en bit bröd. Han döms till fem års straffarbete som galärslav. Efter flera misslyckade rymningsförsök, som förlänger hans strafftid, blir han efter nitton långa år i kedjor äntligen fri. Men friheten visar sig snart vara skenbar, för väl ute möter Valjean ett nytt slags fångenskap.
     Det spelar ingen roll att han avtjänat sitt straff; i samhället är han för alltid stämplad som brottsling och behandlas därefter. Med tiden ger den före detta fången efter för bitterheten och hatet. Han bestämmer sig för att straffa samhället och begår ett nytt brott, en illgärning som ögonblickligen skulle skicka honom tillbaka till galärerna om den blev känd. I och med brottet som Valjean begår träffar han på en biskop som genom en alltigenom god handling får den förbittrade gamle galärslaven att omvärdera allt. Han förkastar sina tidigare synder, kallar sig herr Madeleine och svär att alltid göra gott. Han blir borgmästare i den lilla staden Montreuil-sur-Mer och tar sig an den prostituerade Fantine och hennes dotter Cosette.
    Men går det att helt utplåna sitt förflutna? Kan det finnas någon som minns den Jean Valjean en gång var – en straffånge på samhällets absoluta botten? Kring det kretsar romanen som kom i pocketutgåva i fjol.