Genom minnenas filter silas tidens gång och kanske kan självbilden bli klarare. Kritikern Michel Ekmans nyutkomna "Självbiografiskt lexikon" är ett försök att se vad det är som håller ihop en familj och vad som driver den isär.
Vad kan man
ta med sig från sin uppväxt, vad måste man befria sig ifrån? Hur får man
syn på alla de underförstådda självklarheter som format en? Kan det
alls lyckas och vilket pris får man betala för det?
Ekmans bok handlar om en släkter och en familj , om utländska rötter - judiska och ryska. Tiden är 1960-talet och de därpå följande decennierna,
utgångspunkten är Helsingforsförorten Munksnäs och föräldrar som inte vill tala om det förgångna. Man ser konturerna släktingar, som trots tidens osäkerhet lyckades undslippa det europeiska
1900-talets katastrofer. I centrum står en familj som ägnar alla sina krafter åt att
glömma det förflutna och skapa en självtillräcklig, historielös
tillvaro, och en pojke som växer in i en allt starkare beröringsskräck
inför omvärlden, och långsamt tar sig ur den igen.
Det är en närgången skildring av sjukdom och utanförskap men också av lyckligt stugliv med fiske och trädgårdsskötsel och en berättelse om hur författaren lyckades ordna upp sitt liv och skapa en egen familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar