När Patricia Pearson inom
loppet av några månader förlorat både sin far och sin syster, och i
samband med det började fundera över de tecken som förebådar livets slut, började hon forska om det
som kallas nära-döden- medvetande.I boken "En dörr på glänt" sammanfattar hon vad hon fått veta.
Hon började med att ställa frågor om vad det är som gör att det är så vanligt att allvarligt sjuka människor
vet exakt när deras tid är kommen. Och hur kommer det sig att personal inom
palliativ vård över hela världen vet när det är dags att ringa in
anhöriga, trots att det inte märkbart skett någon förändring i
patientens tillstånd.
Och hur kommer det sig att så många anhöriga kan berätta om liknande starka upplevelser i
anslutning till dödsögonblicket, trots att de kanske befunnit sig många
mil bort från sin döende släkting eller vän.
Aldrig hade författaren kunnat ana vilken
mängd upplevelser som väntade på att berättas, när hon väl började
fråga. Tydliga tecken på att många i förväg vet när deras tid är kommen
och även kommunicerar detta. Drabbande exempel på att starka band mellan
människor inte är beroende av tid och rum.
Det går inte att värja sig
mot den här boken och den ger nya infallsvinklar på frågor om liv, död och osynliga band mellan människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar