Trädgårdsarbete är nyttigt, inte bara för trädgården utan för den som utför jobbet också. Om jag inte häromdagen fått för mig att börja rensa ut nässlorna ur hallonbuskarna så hade jag väl inte kommit att tänka på Harry Martinsons roman "Nässlorna blomma", en av de starkaste barndomsskildringar jag vet.
Idag, när alla vill påstå att de är maskrosbarn om de haft motgångar i barndomen, är det befriande att läsa den här uppriktiga skildringen från tidigt 1900-tal.
Det är berättelsen om sockenpojken Martin
Tomasson, författaren förklädd, och hans öden på de olika gårdar dit han ackorderas ut. Han
förlorar i stort sett alla människor som betyder någonting för honom och
hans ensamhet ter sig avgrundsdjup.
Men mitt i en närmast ofattbar
övergivenhet så besitter den lille pojken en övertygande envis och
okuvlig överlevnadsvilja–en förmåga att trots allt söka det ljusa i
tillvaron. Nässlorna blomma, som betraktas som Martinsons mest
betydande prosaverk och håller är än idag för läsning. Kraften i prosan har inte förminskats, tvärtom.
Den boken läste jag för många år sedan.
SvaraRadera