
Idag, när alla vill påstå att de är maskrosbarn om de haft motgångar i barndomen, är det befriande att läsa den här uppriktiga skildringen från tidigt 1900-tal.
Det är berättelsen om sockenpojken Martin Tomasson, författaren förklädd, och hans öden på de olika gårdar dit han ackorderas ut. Han förlorar i stort sett alla människor som betyder någonting för honom och hans ensamhet ter sig avgrundsdjup.
Men mitt i en närmast ofattbar övergivenhet så besitter den lille pojken en övertygande envis och okuvlig överlevnadsvilja–en förmåga att trots allt söka det ljusa i tillvaron. Nässlorna blomma, som betraktas som Martinsons mest betydande prosaverk och håller är än idag för läsning. Kraften i prosan har inte förminskats, tvärtom.
Den boken läste jag för många år sedan.
SvaraRadera