Tidens gång & nyårsafton

"Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag" är den fjärde av Bodil Malmstens loggböcker. Loggböckerna hör ihop, inte bara för att titlarna är tagna från poeter som springer fram och tillbaks mellan böckerna, utan för att det hela är en berättelse om ett av liv, det liv som skymtar på författarens blogg. Livet på bloggen ärskärvor av privatliv och loggböckerna börjar där bloggen slutar och innehåller också texter från andra håll. Och bilder.
    Början av boken utspelar sig fortfarande i staden efter Finistère, men trots allt som är bra - Atlanten, de oumbärliga grannarna, skrivandet, läsandet, det franska språket, kulturen och sjukvården - trots allt som är bra, allt som hon kommer att uppskatta helt och fullt först när hon har lämnat det, för trots allt, är hon på väg därifrån.
    Malmsten skriver om intigheter, som överblivna tejprullar och bortkomna postpaket. Men hon kan utvinna en dold betydelse i intigheterna  och avlyssna det skrik som finns i tillvaron och inte minst inom henne. De små händelserna avslöjar plötsligt konturen av någonting mycket större. Det är därför jag läser och läser om hennes böcker.
  Så här på nyårsafton är det dags att önsks alla mina många läsre ett riktigt gott nytt läsår - vi ses 2015!

I 30-talets Barcelona

   Den katalanska författaren Mercè Rodoreda (1908 - 83) uppmärksammas i omgångar. jag minns att jag läste henne på 80-talet när hon flitigt översattes till svenska. Sen glömdes hon bort, bara för att i år igen utges på svenska. Det är klassiker "Diamanttorget" från 1970 som kommit ut och den berättar om tiden för det spanska inbördeskriget.
  "Diamanttorget" har kallats "hemmafrontens motsvarighet till Remarques På västfronten intet nytt." Den här utgåvan har ett nyskrivet förord av Eva Ström.
   Det handlar om den unga och fattiga flickan Natàlia arbetar som butiksbiträde i  30-talets Barcelona där hon på en utom­husbal på Diamanttorget träffar snickaren och drömmaren Quimet. De förälskar sig, gifter sig och får barn. Men parets tillvaro trasas snart sönder när inbördeskriget bryter ut och Quimet, som är en rastlös själ och politiskt engagerad, ger sig ut i fält. Natàlia och barnen blir ensamma kvar i ett alltmer sargat och av nöd präglat Barcelona.
      Enkelt och gripande och i litet format berättar hon om vardagslivet: om rädslan och hungern, fattigdomen och uthärdandet. En roman i samma anda är "Kameliagatan" om ett hittebarns sligriga väg i livet.

Hitta rätt, hitta fel

Tittar på reprisen av tv-serien Jerusalem, som baserar sig på Selma Lagerlöfs (bilden) klassiska roman i två band. Den handlar om bönder i Nås i Dalarna, som vill vandra den rätta vägen. om religiöst bedrägeri och om hur det kan gå när man följer sin övertygelse.Tv-serien är en tolkning i bild av romanen, mycket har utgått och det är förstås ett måste.
    Det här är en roman jag har ett förhållande till. En ambitiös bibliotekarie i Pargas satte
romanen i händerna på mig när jag ville låna någontig modernare och mer spännande. Jag var väl 13 - 14 år då och inte van vid att vuxna brydde sig om min läsning.
   Och som jag kämpade med Jerusalem I och II!  Jag tyckte den var seg och gammalmodig och svår att förstå - fast Hellgum var spännande. Men jag läste ut den - och länge hade jag svårt för namnet Selma Lagerlöf. Men, det ändrade sig. jag utökade min läsning, läste högt och lågt, och Gösta Berlings saga älskade jag. Hörde den som radioföljetong först och läste själv sen.
   Det påminner mig om hur svårt det är att hitta rätt bok till läsare. jag ser ju nu att jag var på tok för ung för Jerusalem. Herr Arnes penningar hade varit ett bättre förstaval, det är en riktigt bra spökhistoria. Min kamp med Jerusalem visar också att det är viktigt att gå utanför ramarna i sin läsning, att testa det som är annorlunda. Det hoppas jag att ni, kära bloggläsare, hittar inspiration till.

Tre systrar i Österbotten

 Romanen "Tre systrar och en berättare" av Lars Sund är den första delen i en planerad trilogi om Finland under 1900-talets senare hälft ochfram till nutid.
   Den börjar 1948. Det är karg efterkrigstid  med varubrist, ransonering och osäkra framtidsutsikter. I den lilla hamnstaden vid Bottenvikens kust beslutar sig det lokala amatörteatersällskapet för en djärv satsning - de ska spela Anton Tjechovs klassiska pjäs Tre systrar. Berättelsen utspelas mot bakgrund av ett Finland som gör sitt bästa för att förtränga kriget och bygga upp ett välfärdssamhälle.
      De tre unga kvinnor som får huvudrollerna som Olga, Masja och Irina har inte mycket annat än sin ungdom och sitt teaterintresse gemensamt. Där är nyblivna folkskollärarinnan Ulla-Maj, som spelar Olga och har flytt undan sin uppväxt och en förbittrad mor i Sydösterbotten. Margit, pjäsens Masja, förväntas av sin borgerliga omgivning gifta sig och bli hemmafru. Irinas roll spelas av den drömmande Iris, som är dotter till stadens latrinkusk. Amatörerna regisseras av ett fullblodsproffs, konstnärsprofessor Mirjam Bergbom, utbildad i Moskva och f.d. teaterchef från Helsingfors.
   Men en tragedi drabbar ensemblen minuterna innan ridån går upp för Tre systrar och det som sker kastar sin skugga över Ulla-Majs, Margits och Iris liv.
   Bokens berättare, en invalidiserad bomfällare vid en järnvägskorsning i Jakobstad, för en krönika med hjälp av en borgerligt sinnad finlandssvensk kråka och stadens egen skald, författaren till den välkända dikten "Där björkarna susa". Läsaren får möte tre kvinnor och deras drömmar, förhoppningar, kärlek, äktenskap och besvikelser.
   Jag ser redan fram emot nästa del av berättelsen.

Iskalla islekar

Isen lägger sig i snabbt i en åländsk vik. Också vattnet inuti den nästan sjunkna gamla båten fryser sig spegelblankt, det är där Alex tillbringar långa ensamma dagar när hon borde vara i skolan. I det stora pelarprydda huset på andra sidan viken bor Sara och under jullovet börjar de umgås. Vänskapens sötma är ny och hett åtrådd för Alex. Men tvåsamheten rubbas när Jakob dyker upp, lekarna fylls med andra känslor och gränserna överskrids.
   Som vuxen återvänder Alex till platsen. Ett besök som tar henne tillbaka till den där vintern och de hotfulla lekarna runt viken, och den där båten? Vem var det egentligen som styrde händelserna, var det någon som bar ansvaret? Hur snabbt fryser man egentligen ihjäl ute på isen?
    Har ni inte läst åländska Liselott Willéns roman "Islekar" förut, så gör det nu medan isarna lägger. Det är en stark psykologisk roman om barndom, lekar, skuld och oskuld och barndomen bär vi med oss hela livet, om vi vill det eller inte.

Ett ovant helhetsgrepp

Flitige Dick Harrison har nedkommit med ännu ett mastodontverk. Den här gången om 30-åriga kriget. "Ett stort lidande har kommit över oss. Historien om trettioåriga kriget" är titel på nästan 650 sidor historielektion.
   Vanligtvis brukar vi få serverat att kriget är förknippat med Gustav II Adolfs död vid Lützen 1632 och de »fornstora dar« då Sverige blev en stormakt. Fast det är bara en liten del av krigets historia. I Tyskland framställs kriget på ett helt annat sätt. Spanjorerna har sin version, fransmännen sin liksom danskar, holländare, österrikare, schweizare, tjecker, italienare, portugiser, kroater och ungrare. Alla har sett konflikten ur sin egen synvinkel. 
    Harrisons bok  är den första på svenska som tar ett helhetsgrepp på detta väldiga krig och inte bara följer ett enda spår.  Här får läsaren följa ryttare och fotfolk, nunnor och abbotar, skomakare och bönder likaväl som kungar och kardinaler. Här finns den fattiga kvinnan som föder barn mitt i kriget och knekten som byter sida vartefter krigslyckan vänder. Det framgår dessutom att trettioåriga kriget var en global konflikt, i praktiken ett första världskrig. Han visar hur olika regionala konflikter hakar in i varandra och blir en del av det stora kriget och drivs vidare av sin egen logik. Här får man se hur krig finansierades då (och görs på olika håll än idag) med arméer som fick leva på vad landet gav, plundringar och tvångsutskrivning av skatter från än den ena och än den andra sidan.  
   Det är en fascinerande bok om ett långt och grymt som alla historieintresserade bör läsa för att bredda bilden av vad kriget var.

30 poetiska år

Barbro Lindgren är en av Sveriges mest kända barn- och ungdomsförfattare, nyligen belönads hon med Almapriset.  Men hon skriver även lyrik och prosa för vuxna. Hennes dikter har en enkel klarhet och en närhet som gör det lyriska tilltalet självklart. 
   Hon har sedan debuten 1965 gett ut en rad diktsamlingar. Denna volym "Dikter i urval 1974-2004" finns det hon skrivit under 30 år. 
Observera att omslaget är fel, det ska vara 72, inte 82. Samlingen har ett inledande förord av Madeleine Gustafsson, kritiker, översättare och medlem av Samfundet de Nio.
   Här finns den smärtsamt uppriktiga samlingen "Nu är du mitt barn" från 1988 som beskriver vad som händer med förhållandet mellan mor och dotter när mamma inte längre är den starkare. Jag minns att jag läste den och grät när min mamma hastigt gick bort 1989.
  I Hunden med rocken fin ns många lysande situationsbilder beskrivna. Hör bara hur hon beskriver Leksand:

"I Leksand
där Siljan ligger i sin skål
och alla banker är stängda
ropar svanorna uppfordrande
till varann
från den uttorkade sjön"

Här stiger också två tuppar av bussen.

  Jag säger bara: Läs och bli lycklig av formuleringarna!

Kriminellt god jul

I går kväll läste jag de första 30 sidorna i Peter Robinsons nya "Abattoir Blues". Jag har sparat den tuill jul, som man gör med godbitar, och bara kommit i stämnong med nordengelska poliser som klafasr omkring i sörjan på bondgårdar och letar spår efter en stuen, svindyr traktor.
  
Och Alan Banks, som varit på semester, rycks rakt in i utredningen.
   Nu väntar jag bara på att julnattsfriden sänker sig och att jag får gotta mig åt en kriminelt bra text.
   Så god jul till alla bokmalar och till alla trogna läsare av min bokblogg - fortsättning följer...

Att läsa om igen

Glad jul, viskade knyttet blygt.
Du är verkligen den första som tycker att julen är glad, sa muminpappan.
Jag har drömt om att få se det här på nära håll i hela mit liv, suckade knyttet.

Jo visst är det Tove Janssons underbara berättelse Granen ur Det osynliga barnet som jag citerar.
Och vad ska man tro om man aldrig firat jul och inte vet vad det är. Tove hade nos för den oväntade poängen.
Läs Granen medan ni väntar på julen!

Bara lever på

"Jag bara lever på och tycker att man ska behandla var dag som om den var den enda man har", sa Astrid Lindgren som avled 2002, vid 94 års ålder. På juldagen startar en tredelad dokumentär om Astrid som åter kommer i fokus med besked.
  Orden "Denna dagen, ett liv" följde henne hela vägen genom livet, kärleken och konsten, som ett mantra och en mening med människans oförskämt korta liv. Det har också blivit titeln på danske Jens Andersens biografi över Astrid, helt nyutkommen. Han påstår att Astrid är större i Danmark än H C Andersen och mer läst.
  Det är den första nordiska Astrid Lindgren-biografin på fyrtio år och den bygger på en mängd okända och aldrig tidigare publicerade brev, dagböcker och fotografier, samt på många och långa samtal med Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman, som på nära håll följde sin berömda mors karriär och kluvenhet inför berömmelse, rikedom, ensamhet, makt - och män.
   Ett intressant avsnitt handlar om den politiska Astrid, om Pomperipossadebatten där finansminister Streng led ett gruvligt nederlag och om hennes engagemang för bättre djurhållning i Sverige.
  Minsann, högen med julläsning bara växer...

   

En vinter i Madrid

 Har just läst klar skotten C J Sansoms romanserie om 1500-tals advoketen Matthew Shardlake. Fantastisk läsning! Författaren var även han verksam som advokat innan författandet tog över.
    Men han skriver också om modern tid, som "Vinter i Madrid", en tät och välskriven roman med kopplingar till spioneri. Det verkar som om böcker om spioneri kommer i min väg titt som tätt just nu.
   Den här romanen har översatts till många språk och är ytterst läsvärd. Det är den råkalla vintern 1940 i Madrid. Det spanska inbördeskriget har just tagit slut och general Franco överväger om landet ska gå med i det stora kriget som pågår.
   Harry Brett, veteran från första världskriget, skickas till  Spanien som brittisk spion. Men han är ingen cool spion. Han bär på trauman från kriget och gör motvilligt detta jobb. Genom vännen Sandy kommer han i kontakt med sjuksköterskan Barbara Clare, som letar efter sin tidigare älskare, Bernie, en glödande kommunist som slogs i de internationella brigaderna.
   Med sådana ingredienser bygger Sansom en stark historia med både tragik och kärlek som inslag i väven. Romanen finns i pocket, både på svenska och engelska.
   I slutet av boken avslöjar författaren vad som är historiskt riktigt och vad som är påhittat.

Toves röst hörs i brev

"Brev från Tove Jansson", redigerade och kommenterade av Boel Westin och Helen Svensson är ett urval brev till människor som stod Tove Jansson mycket nära. Det är en av de intressantaste och mest personliga böckerna i höstutgivningen.
    Det är långa, fortlöpande brevsviter och de sträcker sig från 1930-talet till 1980-talet, inledda a v den sextonåriga Toves brev från tiden vid Tekniska skolan i Stockholm hem till familjen. De många breven till föräldrarna genom åren, framför allt till Ham, Toves kära mamma, visar den starka bindningen till familjen. 
    En stor och viktig brevsvit är till Eva Konikoff, den förtrogna, djupt saknade vännen som emigrerade till USA 1941. Till henne skriver Tove intensivt levande - "samtal" kallar hon själv sina brev, närapå dagbok kunde man också säga - om krigets vardag och vånda, om konstnärskapet och kärleken, om lust och plikt, om missmod och förhoppningar. I breven växer också bilden av arbetet med mumin fram i dess olika former och faser. Tidningsmannen, politikern och filosofen Atos Wirtanen fanns vid Toves sida från 1944 under många år, även om det planerade äktenskapet aldrig blev av. Breven till Vivica Bandler belyser den omvälvande passionen mellan dem, kort och häftig, och den långa vänskap som följde. I ett brev yill Vivica från januari 1947 gläder sig Tove åt att pappa Jansson fått statybeställning från Åland. En staty av Julius Sundblom.
   En trogen vän blev med tiden Maya Vanni som varit gift med Toves ungdomskärlek, målaren Sam Vanni. Breven till henne sträcker sig från 1950-talet till 80-talet, med återkommande, målande "ö-rapporter" från somrarnas viktiga tillvaro på Bredskär och Klovharun. Konstnären Tuulikki Pietilä, som blev Toves livskamrat skriver Tove till så fort de är åtskils. 
  Hoppas boken är inslagen i många julklappspaket. Toves livliga röst kommer att förgylla julen för läsarna.

Annorlunda spänning

 Trött på slentriandeckare? Då kan "Summan av kardemumman"  av svenskindiern Zac O'Yeah, med underrubriken En fruktansvärd roman vara värd ett försök.Språket är spänstigt och fullt av osannolika liknelser. Som "Sverige var som en dokusåpa. Som ett badkar som inte skrubbats rent på åratal."

   Det är lördag eftermiddag på en svensk ambassad någonstans i Mellanöstern. Kontorsarbetet avbryts av ett brådskande telefonsamtal. En turist är skjuten. Mordell, svensk chargé d'affaires, beger sig ut på ett vanskligt räddningsuppdrag i ett farligt bergsområde där terroristnästen och flyktingläger existerar sida vid sida.
   Sju veckor tidigare. En bombattack resulterar i att en krigskorrespondent från Texas förolyckas under gåtfulla omständigheter. Var det en olyckshändelse eller hade han kommit en farlig sanning på spåren? O'Guffin, korrespondentens unga brittiska kollega tvingas fly för sitt liv efter att ha ifrågasatt den officiella sanningen.
   Under tiden, i en liten bergsby i gränstrakten mellan krigets helvete och paradiset på jorden, flyttar ett ungt svenskt biståndsarbetarpar in i ett underligt hus. Pontus och Hjärtrud har kommit för att starta en klinik för flyktingar. Men vem är deras mystiske granne?
   Alla disparata trådar löper mystiskt nog i en skrämmande riktning .Och vem ska stoppa världens undergång? Och hur? »

Hos julens goa gubbe

Mauri och Tarja Kunnas är Finlands mest framgångsrika par i barnboksbranschen och deras böcker översätts flitigt till svenska. "Hemma hos jultomten" från 1981 är en av deras verkliga klassiker och har översatts till svenska av kände  folklivsforskaren Ebbe Schön.
    I finska Lappland ligger en liten rödmålad by där jultomten bor med alla sina småtomtar. De arbetar och står i hela året i verkstäderna för att barnen ska få sina julklappar på julafton. Alla i byn är engagerade i produktionen, men man hinner med annt också, som att spela i blåsorkester, spela teater och umgås med alla djuren för tomtarna är mycket djurvänliga och det kryllar av husdjur på alla sidor. Förstås får man veta hur det är i tomtebarnens skola och hur man förbereder julmaten.
   Och visste ni att tomtarna får sina julklappar på juldagen. Hur skulle de annars hinna med?
   Visst, det här är en barnbok men den kan med fördel tjäna som högläsningsbok. Och låt för all del alla titta på de detaljrika bilderna, det finns världar att upptäcka.

Cleese hur som helst

John Cleese är en av världens mest berömda komiker och nu har han skrivit sina memoarer, "Men hur som helst" (So Anyway, på engelska) där han berättar om sin uppväxt och om vägen till teater och komik.
   Han har ju uppnått ikonisk status i världen efter framgångarna med Monty Python och Pang i bygget och med filmer som Life of Brian, Meningen med livet och En fisk som heter Wanda
   Cleese inledde sin komikerbana som medlem i Cambridge Footlights Revue då han studerade juridik vid Cambridge Han blev erbjuden arbete som manusförfattare på BBC Radio där han fick vara med som sketchförfattare för The Dick Emery Show.
   Cleese både medverkade i och skrev manus till den satiriska tv-serien The Frost Report med David Frost som programledare 1966-67 och det är nu han träffar de framtida Monty Python medlemmarna Graham Chapman, Eric Idle, Terry Jones och Michael Palin.

  Värt att veta kanske, John Cleese far hette ursprungligen "Cheese" i efternamn, men i samband med militärinryckning och för att han var trött på att mobbas för namnet bytte han till Cleese.
 John Cleese fick 2005 en art i släktet lemurer, Avahi cleesei, uppkallad efter sig som tack för hans skyddsprojekt för lemurer.
  Onekligen är det roligare att se Cleese agera på scenen än att läsa honom men hans memoarbok är småputtrigt underhållande och läsvärd.

Malala sätter exempel

Idag igen har talibanerna i Pakistan visat hur de hatar utbildning och upplysning genom att ställa till med ett blodbad i en pakistansk skola. Jag hoppas verkligen att många läser boken "Jag är Malala", skriven av årets fredspristagare tillsammans med Christina Lamb, som är en av världens främsta utrikeskorrespondenter. Hon har rapporterat om Pakistan och Afghanistan sedan 1987. Hon har skrivit fem böcker och tilldelats en rad priser, bland annat det prestigefyllda Prix Bayeux för krigskorrespondenter. I dag arbetar hon åt Sunday Times. 
    Här berättas den osannolika historien om hur en modig flicka,när talibanerna tog kontroll över Swatdalen, vägrade att låta sig tystas. Malala Yousafzai stred för alla flickors rätt till utbildning, vilket tisdagen den 9 oktober 2012 var nära att kosta henne livet. Malala var på väg hem då skolbussen stoppades av beväpnade talibaner. Hon sköts i huvudet på nära håll och det var få som trodde att hon skulle överleva. Bokens titel är svaret på den fråga talibanerna ställde då de klev på bussen: Vem är Malala?
   Malala har fortsatt att arbeta för alla barns rätt till utbildning genom The Malala Fund, en välgörenhetsorganisation som investerar i lokala utbildningsprogram och stöder personer som kämpar för rätten till utbildning runt om i världen.
  I oktober i år blev hon, med sina 17 år,den yngsta pristagaren någonsin. 

Välskrivet om Philby

Kim Philby var den mest framstående spionen i historien en briljant och charmerande man som kom att leda det brittiska kontraspionaget mot ryssarna under det kalla krigets tidiga dagar. Samtidigt var han sovjetisk agent.
  "En spion bland vänner" av Ben Macintyre bygger på nytt material från MI6, en mängd personliga brev och intervjuer. McIntyre kan den här skuggvärlden mycket väl, han har tidigare utkommit med Agent ZigZag, Operation Mincemeat och Double Cross.
   Kim Philby kom från de bästa skolorna och tillhörde de mest exklusiva klubbarna där han drack till långt in på småtimmarna med gräddan av den brittiska och amerikanske underrättelsetjänsten. Philby avslöjade samtidigt de allierades samtliga planer för Sovjetunionen under 20 års tid och sände därmed ett otal personer i döden. Och han gjorde det utan att blinka. Ett av de mest omtalade fallen var dykaren Lionel Crabb som 1956 skulle undersöka en sovjetisk farkost. Men eftersom Philby avslöjat planen väntade ryska attackdykare på honom och han fick halsen avskuren.
    Det är en mörk historia om det fullständiga sveket; om lojalitet, tillit och förräderi, klass och samvete. En ideologisk strid mellan män med prickfria accenter och skräddarsydda kostymer på bekväma klubbar och om hur manlig vänskap svetsades samman för att sedan systematiskt svikas.
    Philby´s två närmaste vänner i underrättelsevärlden, Nicholas Elliot på MI6 och CIA-chefen James Jesus Angleton trodde att de kände Philby bättre än någon annan, men upptäckte senare att de i själva verket inte kände honom alls. Boken innehåller även ett efterord av John le Carré som beskriver sin egen relation till huvudpersonerna i det drama som ligger till grund för hans bästsäljande roman Tinker, Tailor, Soldier, Spy.

Kärlek och piano

   Fransyskan Véronique Olmi skildrar i romanen "Vi var skapta för lycka" en drabbande passion och undangömda sanningar i en subtil ochhögst  melodisk prosa. Det är en vacker och lågmäld berättelse om två människor som hittar varandra, och sig själva, mitt i livet.
  För vid sextio års ålder har Serge allt han någonsin drömt om: ett välbetalt jobb, två välartade barn och en vacker och betydligt yngre fru. När den jämnåriga Suzanne kommer till huset i Montmartre för att stämma sonens piano är Serge helt oförberedd på den omtumlande påverkan hon kommer att ha på hans liv. Hur kan en rätt alldaglig och dessutom redan upptagen kvinna i hans egen ålder väcka så starka känslor? Och hur kommer det sig att det är för Suzanne han berättar det som han hela sitt liv hållit hemligt, till och med för sin egen familj?   Centralt i hela boken är ett piano, som löper över flera generationer. Olmi berättar en historia som växer till så mycket mer än en trivial otrohetsaffär. Den handlar om vår ständiga jakt efter lycka och längtan efter att bli älskad. 
   Det är en poetisk bok som man inte ska snabbläsa.

Älskarinnan som rollfigur

Fjolårets mest omtalade svenska roman var Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande". Och nu är Ester Nilsson är tillbaka och hon har absolut inte lärt sig någonting om kärlek.
   Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift -  med Ebba Silfversköld - men han börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?
    Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med sina fruar. Ester Nilsson har blivit älskarinna,  men Olof Sten är märkligt ambivalent  som så många män som vänstrar - och hoppet om att han ska lämna frun finns där. Tror Ester. Kanske
    Lena Andersson dissekerar denna gång älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten.Men årets roman är svagare och en del går på tomgång. Och så blir jag ibland så för..ad på Esters mjäkighet. Lika bra att lämna henne här.

Gotländsk sommarnatt

Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar när tre män dör med bara några veckors mellanrum. Hur det går till berättar Marianne Cedervall i första delen av sin serie om Mirjam och Hervor. "Svinhugg" heter den och finns i pocket.   De två kvinnor bor  i ett gammalt kapell. Den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års frånvaro, och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Ivrigt påhejad av Hervor har Mirjam aktivt använt sig av tankekraft och lite annan kvinnlig list för att hämnas på de tre männen, som gjort henne mycket illa . Men svinhugg går igen, som talesättet ju
   Svinhugg är en varm och rolig berättelse om vänskap och uppgörelse. Det är både en spännande och oväntad historia som utspelas i sköna miljöer. Och karaktärerna, den lappländska Hervor som inte spottar i glaset och svär som en borstbindare kontrasteras mot den mer eftertänksamma Mirjam.
säger.
Tyvärr har Marianne Cedervall meddelat att serien är färdig, det finns fyra delar till. Så nu får man läsa om och upptäcka nya sidor hos detta förhäxande radarpar.

Boktjuven går rakt in

"Boktjuven" (The Book Thief) av Marcus Zusak är en roman som går rakt in i läsaren, utan några omvägar. Historien kretsar kring flickan Liesel, boktjuven, och hennes uppväxt i ett sargat Nazityskland. Krigets fasor och vardagens förtretligheter och glädjeämnen skildras genom  hennes anteckningar. 
   För Liesel väcks kärleken till orden genom hennes första stöld, Dödgrävarens handbok, som hon stjäl under sin lillebrors begravning. Onekligen en udda förstabok.
   Böckerna öppnar nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek och var böcker än böcker finns. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som räddar livet på henne.    Jag vill påstå att "Boktjuven" är ett mästerverk. En makalös skildring av vänskap och mod under andra världskriget, berättad av döden själv. Den är också en urstark plädfering för varför böcker, läsning och berättelser är viktiga för överlevnaden. Boken har översatt till mer än 40 språk och även filmats.
  Ett gott tips: Köp den, låna den eller stjäl den! Men det allra viktigaste: läs den! 
  Okej, det blev två tips men ni får dem gratis.

En ny Västerbottenskildrare

"Norrut åker man för att dö" av Ida Linde, född 1980, kan vara en roman om ett brott, men inte det man först tror. Den kan också vara en roman om Västerbotten och om vad man ärver och hur det påverkar nutiden. Den kunde också vara en översättning av Bruce Springsteens låt Nebraska. Eller så är Ida Lindes roman bara en plats där skräcken och rädslan får husera fritt.
   Platsen är Västerbotten. Sara och Benjamin har precis träffats och åker runt i en gammal Volvo. På en bensin­mack skjuter de pojken som står i kassan. Han blir det första offret på deras mordturné.   
         Làvra städar och Karim står i köket på Hotell Skellet när polisen dyker upp i jakt på mördaren. De vet vem de söker. Andreas måste lämna sin älskade Slavoj för att fara hem och begrava sin lillebror.
  Det är en mångskiftande berättelse som är lyhört skriven. Långt efteråt tänker jag på de fina formuleringarna om att tänka på döden. "Tänker man ofta på döden förhåller man sig till en överväldigande gråt...tänker man ofta på döden handlar man irrationellt..."
  Ida Linde ska man nog hålla koll på för att se vad hon skriver härnäst.

Wallins ljuva lättja

Orientalisten Georg August Wallins liv och resor i Mellanöstern på 1840-talet presenteras  i boken "Dolce far niente i Arabien" och Wallin, som var född på Åland, hade fallenhet för att göra ingenting. Han var bland annat känd för att kunna sova var och när som helst.
   Av sin samtid ansågs Wallin vara en framstående forskare, men han dog kort efter sin sju år långa resa och hann därför publicera bara en bråkdel av sitt material.Nu på senare år har Svenska litteratursällskapet i Finland gett ut hans brev och dagboksantecningar på svenska.
   I fyra artiklar presenteras hans liv och resor i Egypten, på Arabiska halvön och i Persien här av historikerna och Mellanösternforskarna Patricia Berg, Sofia Häggman, Jaakko Hämeen-Anttila och Kaj Öhrnberg. De belyser också Wallins betydelse som etnografisk iakttagare och språkforskare. 
    "Och framför allt jag älskar beduinen och hans öken och hvad man med kärlek gör det fruktar man ej, hvad slut än kärleken må taga", skrev Georg August Wallin 1846 om en av sina färder på norra Arabiska halvön. Hans brev och dagböcker från resorna ger en rik bild av livet och förhållandena i Mellanöstern under mitten av 1800-talet.
    För att få kontakt med lokalbefolkningen antog Wallin en muslimsk identitet och uppträdde bland annat som läkaren ʽAbd al-Wali från Centralasien. Han var en både nyfiken och observant iakttagare och dokumenterade vardagslivet bland både stadsbor i Kairo och beduiner på norra Arabiska halvön. Så han gillade inte bara den ljuva lättjan.

Ungerns dystra verklighet

  Politiker som vill registrera judar, medier som tystas, en regering som skriver om grund- lagen lite när det passar. Vad är det som händer i Ungern? 
   I "Tystnadens triumf -. en bild av det nya Ungern" tecknar journalisten Gabriel Byström bakgrunden till det som händer i Ungern och hur det kan förstås i ett större sammanhang. Han träffar journalister, politiker, statsvetare och vanliga ungrare som ger sin syn på vad som håller på att hända.
  För när konservativa Fidesz erövrade regeringsmakten i Ungern vid valet 2010 påbörjades en förändring av det ungerska samhället som är både djupgående och dramatisk. Partiet tog makten över de statliga medierna, avskedade kritiska journalister och inrättade ett medieråd med omfattande maktbefogenheter. En ny konstitution togs fram och grundlagen förändrades.
   Ungerns romer har blivit de värst utsatta för en politik där klyftorna ökat, där gapet mellan fattig och rik nått dramatiska nivåer, allt detta trots medlemskap i Europeiska unionen där mänskliga fri- och rättigheter garanteras...
   Och trots hård kritik från vissa delar av EU fortsätter utvecklingen i Ungern. Högerextremisterna är på frammarsch och i parlamentet sitter ett av Europas mest inflytelserika fascistiska partier. "Tystnadens triumf är en rakt igenom mörk bok och om den vore det en roman skulle det vara en av de mer dystopiska på länge.Men tyvärr, detta är en faktabok.

Alltid denne Strindberg

 August Strindberg, alltid denne orosande som dyker upp överallt. Idag hoppade han på mig när jag dammade hyllan med svensk litteratur. På bokstaven E, i Per Olov Enqvists bok Strindberg. Där kan man läsa hans pjäs om Strindberg och hans pjäs om Strindbergs första fru, Siri von Essen och essän "Målet mot Fröken Julie".
   Det är den sistnämnda texten jag läst om idag och den sätter in pjäset i sitt sammanhang. Den skrevs sommaren 1888 på den förfallna herrgården Skovlyst, där Strindberg med familj bodde. Det var ingen lycklig sommar, han skrev Fröken Julie och annat och han våldtog en ung "tattarflicka", det sistnämnda brukar förnekas av Strindbergbeundrare.
   Ett generellt problem med Strindberg är vad som var liv eller dikt, och vad som döljer sig bakom Strindbergs olika ansikten. I hög grad sammanflöt liv och dikt hos honom, och det har alltid skapat problem för dem som velat tolka hans texter. Somliga säger: läs enbart hans texter. Andra har hävdat att han iscensatte sitt liv, inklusive katastrofer, för att få material att skapa sin konst. Det är säkert att hårddra saken men ett uttryck för den förvirring som gärna drabbat den som velat tolka relationen mellan Strindbergs liv och dikt.
  Enqvists text är intressant, han har läst det mesta av Strindberg och satt upp Fröken Julie i Köpenhamn. En pjäs som enligt Enqvist har teaterhistoriens sämsta slut och som har ett efterord som osar av dyrkan av övermänniskan. Riktigt intressant läsning, för den jäkla Strindberg kommer man inte undan.

Vinner på omläsning

Kjell Westö är en mästerlig skildrare av efterkrigstidens Helsingfors och dess framväxande förorter. Hans senaste roman, Hägring 38" har hyllats över hela Norden.
    Så här på självständighetsdagens kväll vill jag ändå lyfta fram Finlandiabelönade "Där vi en gång gått" från 2006 som skildrar Helsingfors från sekelskiftet 1900 fram till 1940-talet. Det är en stad i oro, och med ständig växtvärk. Gaslyktorna byts ut mot elektriska, i takt med levnadsstandarden stiger behovet av underhållning och nöjen. Snart kommer den första jazzorkestern från Amerika och trots att det är förbudstid hittas alltid en kanna te med stärkande innehåll. 
   Men de hårda tiderna har lämnat sina spår i människorna. Inbördeskriget upphör inte 1918 utan pågår länge till, för en del tar det aldrig slut. Westös skildring av övergreppen under kriget och upprensningsaktionerna efteråt är både kuslig och upprörande.
  Det här är en kollektivroman och i centrum står en grupp människor vars livstrådar växer in i och ifrån varandra. Flera är från den finlandssvenska medelklassen, andra har enklare bakgrund och några är bra mycket rikare. Westö väver samman enskilda livsöden och större samhällsmönster på ett sätt som är så övertygande att man känner pulsen som om den var ens egen. Samma stämning finns i "Hägring 38".
  Där vi en gång gått kan man tillgodogöra sig oavsett hur djup ens historiekunskap är. Den historiska kunskapen smygs in obemärkt eller öppnar nya perspektiv på händelserna helt beroende på läsarens beläsenhet och begåvning.
  En utmärkt historisk roman som bara blir bättre vid omläsning.

Nordligaste Shetland

Del sex av Ann Cleeves serie med Shetlandsöarna som skådeplats har kommit, hittills bara på engelska. "Thin Air" heter den och handlingen börjar på nordligaste ön Unst, dit fyra engelsmän kommer för att vara med om en väns traditionella bröllop. De tycker att det hela är pittoreskt och att det ska bli någonting att berätta om hemma i London.
   Det är midsommartid och nätterna är osannolikt ljusa, även det en exotism att samla på. Men natten efter bröllopsfesten försvinner en av kvinnorna spårläst, den vackar och utmanande Eleanor ser ut att ha försvunnit rakt ut i luften. Senare hittas hon död vid en ödslig strand.
     Fallet kopliceras av berättelser om gengångare, en drunknad flicka sägs visa sig och Elaenor hade varit helt uppslukad av historien och ville göra ett tv-programm om det. Mystiken tätnar allt eftersom Jimmy Perez utreder fallet och han är övertygad om att det som hänt har djupa rötter i det förgångna.
  Cleeves beskriver med skarp blick hur engelsmännen och "infödingarna" på Unst ser på varandra med misstänksamhet. De må vara människor allihop men de är definitivt olika.
  Vill man läsa mer om författaren kan man besöka hemsidan: www.anncleeves.com
PS: Det är defintivt värt besväret att läsa på originalspråk, jag gör det ofta.

Äreräddar 1970-talet

Att "stå i bredd" kallade Märta Tikkanen 70-talsfeminismens dröm om jämlika kärleksförhållanden. Det feministiska 1970-talets tro på männens förmåga att våga stå i bredd med sina kvinnor skapade förutsättningarna för ett sannfärdigt samtal på lika villkor.
  "Stå i bredd" är också titeln på Ebba Witt-Brattströms nya bok där hon vill återupprätta kvinnolitteraturen från 70-talet. För när 70-talet klingade ut kom den könspolitiska dimensionen, som kännetecknat tidens litteratur, i vanrykte. Litteraturhistoriens dom blev hård, i bästa fall generaliserande men oftast direkt orättfärdig och hävdade att 70-talet var ideologiskt korrekt med "bekännande" kvinnor och flata män, och därför föga litterärt givande. 80-talet blev litteraturteoretikernas och männens decennium med postmodernismen och förakt för berättelsen. Vilka bataljer Ebba måtte ha haft med sin ex-man, Horace Engdahl, som hörde till dem som kritiserade 70-talet! Ekon av det finns kvar i boken.
   Witt-Brattström visar att decenniet var både livaktigt och litterärt innovativt. Upp på scenen kliver vardagskvinnan som vill vara hjältinna i sitt eget liv, men där anas också en ny manstyp som drömmer om befrielse från könskriget. Kvinnohistoria, sexuella tabun, flicksocialisering, manskris, mor-dotter­dynamiken, depressiv feminism, slaget om moderskapet och andra centrala teman kännetecknar perioden.
  Boken är tematiskt upplagd, personligt skriven litteraturhistoria som återupprättar och omtolkar 70-talet. Inte för att man behöver hålla med om alla resonemang men det är uppiggande och lite nostalgisk läsning.

En urstark debut

 Det blir mycket franskt just nu men jag bara måste tipsa om Alexis Ragougneaus debutdeckare "Madonnan i Notre-Dame" som nu finns på svenska. Författaren har tidigare skrivit för teatern och det märks i de skickliga scenväxlingarna. Han har tidigare jobbat i den parisiska katedral där boken utspelar sig.
    Det är dagen efter det årliga firandet av Jungfru Maria i Notre-Dame hittas en ung kvinna, helt klädd i vitt, sittande död på en av kyrkans bänkar. Den unga åklagaren Claire Kauffman leder utredningen, och utredaren är "Paris sämsta polis", lat och full av fördomar. Han vill att alla misstankar pekar mot en religiös ung man som kallas den blonda ängeln.
   Men en av Notre-Dames präster anar att den unge mannen är ett villospår, och påbörjar en privat utredning inom kyrkans väggar. En utredning som för honom in på farliga vägar.
   Genom målande miljöbeskrivningar av den gotiska katedralen blir Notre-Dame till en egen karaktär i denna väl genomarbetade debut. Mellan stenväggarna vävs intrigen tät kring den brokiga skara som besöker kyrkan. Alla är misstänkta: präster som städare, turister och parisbor, liksom de hemlösa som huserar i katedralens skuggor.
   Så här tycker jag att deckare ska skrivas, med personer som är trovärdiga och sannolika.

Lek med identiteter

   På svenska kom "De dunkla butikernas gata" ut 1980 för första gången och nu när Patrick Modiano tilldelats Nobelpriset ger Norstedts ut romanen igen.
   Den här berättelsen är den som lånat mest drag av kriminalromanen, tycker jag. Privatdetektiven Guy Roland plågas av minnesförlust efter en mystisk olycka för femton år sedan. När hans chef går i pension beslutar sig Roland för att hitta sin rätta identitet och spåren leder honom till andra världskriget och till en man, möjligen han själv, som arbetat på den dominikanska legationen i Paris under det tagna namnet Pedro McEvoy. Denne man hade en stor vänkrets: mannekängen Denise Coudreuse, den engelske jockeyn Dédé Wildmer, den ryska balettdansösen Gay Orloff och andra som tillsammans flydde Paris 1940 i samband med tyskarnas invasion av staden.
    Guy Rolands efterforskningar tar honom bland annat till Bora Bora där en av de före detta vännerna slagit sig ner, men förgäves. Vännen Freddie har omkommit några dagar tidigare i ett skeppsbrott. Nu återstår en sista möjlighet för Guy Roland, en adress i det judiska gettot i Rom, där han ska ha bott på 30-talet: De dunkla butikernas gata 2, via delle Botteghe. Gatan finns på riktigt men det andra i romanen är en lek med identiteter, den egna och andras. Och något svar på vem Guy Roland är ges inte.

En skruvad historia

"Lejontämjaren" heter - obegripligt nog - Camilla Läckbergs nya bok, den nionde i Fjällbackaserien med Erica Falk och Patrik Hedström i huvudrollerna.Den har en krystad koppling till cirkus och är mest en historia om bortrövade flickor, hänsynslösa seriemördare och familjetragedier i det förflutna. Läckberg saftar på med psykopater, tortyr och ruggiga interiörer från förhållanden.   Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen kommer som från ingenstans och hinner inte väja.När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ridskolan och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är att hon inte är ensam om sitt öde.
   Samtidigt håller Erica Falck, förstås, på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en familjs splittring. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mord, men utan att få reda på vad som hände. Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna har kontakt nuet.
  Jag känner mig tveksam till den här anrättningen. Början är trevande och spåren drar åt alla möjliga håll. Sen läggs en högre växel i och skildrar makabra scener. Klart är att boken blir en favorit för julhandeln, vad annars?