Äreräddar 1970-talet

Att "stå i bredd" kallade Märta Tikkanen 70-talsfeminismens dröm om jämlika kärleksförhållanden. Det feministiska 1970-talets tro på männens förmåga att våga stå i bredd med sina kvinnor skapade förutsättningarna för ett sannfärdigt samtal på lika villkor.
  "Stå i bredd" är också titeln på Ebba Witt-Brattströms nya bok där hon vill återupprätta kvinnolitteraturen från 70-talet. För när 70-talet klingade ut kom den könspolitiska dimensionen, som kännetecknat tidens litteratur, i vanrykte. Litteraturhistoriens dom blev hård, i bästa fall generaliserande men oftast direkt orättfärdig och hävdade att 70-talet var ideologiskt korrekt med "bekännande" kvinnor och flata män, och därför föga litterärt givande. 80-talet blev litteraturteoretikernas och männens decennium med postmodernismen och förakt för berättelsen. Vilka bataljer Ebba måtte ha haft med sin ex-man, Horace Engdahl, som hörde till dem som kritiserade 70-talet! Ekon av det finns kvar i boken.
   Witt-Brattström visar att decenniet var både livaktigt och litterärt innovativt. Upp på scenen kliver vardagskvinnan som vill vara hjältinna i sitt eget liv, men där anas också en ny manstyp som drömmer om befrielse från könskriget. Kvinnohistoria, sexuella tabun, flicksocialisering, manskris, mor-dotter­dynamiken, depressiv feminism, slaget om moderskapet och andra centrala teman kännetecknar perioden.
  Boken är tematiskt upplagd, personligt skriven litteraturhistoria som återupprättar och omtolkar 70-talet. Inte för att man behöver hålla med om alla resonemang men det är uppiggande och lite nostalgisk läsning.