Lek med identiteter

   På svenska kom "De dunkla butikernas gata" ut 1980 för första gången och nu när Patrick Modiano tilldelats Nobelpriset ger Norstedts ut romanen igen.
   Den här berättelsen är den som lånat mest drag av kriminalromanen, tycker jag. Privatdetektiven Guy Roland plågas av minnesförlust efter en mystisk olycka för femton år sedan. När hans chef går i pension beslutar sig Roland för att hitta sin rätta identitet och spåren leder honom till andra världskriget och till en man, möjligen han själv, som arbetat på den dominikanska legationen i Paris under det tagna namnet Pedro McEvoy. Denne man hade en stor vänkrets: mannekängen Denise Coudreuse, den engelske jockeyn Dédé Wildmer, den ryska balettdansösen Gay Orloff och andra som tillsammans flydde Paris 1940 i samband med tyskarnas invasion av staden.
    Guy Rolands efterforskningar tar honom bland annat till Bora Bora där en av de före detta vännerna slagit sig ner, men förgäves. Vännen Freddie har omkommit några dagar tidigare i ett skeppsbrott. Nu återstår en sista möjlighet för Guy Roland, en adress i det judiska gettot i Rom, där han ska ha bott på 30-talet: De dunkla butikernas gata 2, via delle Botteghe. Gatan finns på riktigt men det andra i romanen är en lek med identiteter, den egna och andras. Och något svar på vem Guy Roland är ges inte.