D*Annunzio i nytt ljus

   Gabriele D'Annunzio (1863-1938) är nästan okänd hos oss, eller möjligen ökänd. Man tror felaktigt att han var fascist men det var han inte. D'Annunzio är ett tillräckligt krävade motiv för att inspirera Göran Hägg,till en biografi "D' Annunzio - dekadent diktare, krigare och diktator" och boken blev tyvärr Häggs sista. En värdig final på ett sprakande författarskap.
     I Italien har den litterära uppvärderingen av D'Annunzio varit enorm de senaste tio åren och kulminerade vid 150-årsminnet av hans födelse.
   Han gjorde debut som underbarn, listade sig in i Roms societet och förförde en hertigdotter och gifter sig, men han sammanlevde också med andra aristokratiska älskarinnor, berömda skådespelerskor samt premiärministerns dotter. Han gjorde succé som dekadent romanförfattare i Oscar Wildes anda och nyskapande modernistisk lyriker, valdes in i parlamentet som konservativ estet, gick över till socialisterna i protest mot massaker på arbetare, tvingades fly ur landet undan sina fordringsägare.
   
Han återvände i triumf när första världskriget utbrutit och befordras till lansiäröverste, flög stridsuppdrag och förlorade ett öga, torpederade österrikiska flottan i dess hemmahamn och skrev dikt om saken på hemvägen till sitt harem i Venedig. Efter kriget erövrade han den jugoslaviska staden Fiume och införde där syndikalismen som statsskick (!). Tvingades hem till Italien, planerade syndikalistisk kupp, men knuffades ut genom fönster på uppdrag av Mussolini som istället tog makten. Sina sista år levde han som en sorts fånge i världens mest kitschiga författarpalats, sysselsatt med avancerad erotik och hatiska uttalanden om Hitler.
   Aktiviteter som skulle räcka för mer än ett liv och underhållande läsning.