Ingen idyll precis

Efter sitt genombrott som barnboksförfattare 1945 gick Tove Jansson i början av sjuttiotalet in i en andra andning, denna gång som prosaförfattare.
    Romanen "Solstaden" från 1974 inspirerades hon till efter en resa genom USA tillsammans med livskamraten Tuulikki Pietilä. I Florida upptäckte de hela städer byggda för pensionärer som inväntade slutet under blå himmel och sol. Men enständigt blå himmel kan vara hotfull, också.
   Människorna på Butlers Arms i Florida lever ett på ytan lugnt liv. Men under ytan kokar det av elakhet, missunnsamhet och misstankar. De gamla gör vad de kan för att förpesta livet för varandra.
   Lika enkelt som allvarsamt återger hon dialogerna på ett språk lika skoningslöst mot lögnen som fritt och rörligt med sanningen och kärleken.
   Den här utgåvan av "Solstaden" ges ut av finlandssvenska Förlaget och har ett nyskrivet förord som poeten Claes Andersson snickrat ihop. Han tycker mycket om romanen.