Antika maffiastater?

   Tomas Lappalainen är mycket kunnig när det gäller Italien och italiensk kultur och han har skrivit en lång rad böcker om maffian. Nu, med sin nya bok, byter han land. I "Världens första medborgare - om statens uppkomst i det antika Grekland" skriver han om hur antikens maffiasamhällen förvandlades till demokratier, nästan.
   I det antika Grekland uppstod både filosofin och de förstaformerna av demokrati och medborgarskap. Men här vill  Lappalainen med nya och utmanande tankar se den grekiska utvecklingen i ljuset av övergången från maffiasamhällen till medborgarstater. Han hävdar att demokratin och jämlikhetstanken var en sorts nödlösning på problemet med inbördes strider.
   I samhällen utan tydligt våldsmonopol, där medborgarna bestod av dem som var beväpnade, blev jämlikheten tillämpad på statens styrelse, lagar och domstolar det enda som hjälpligt kunde bromsa våldet. En oavsedd bieffekt av det jämlika styret blev en kulturell explosion som fortfarande präglar allt vi kallar kunskap.
   Med utgångspunkt i Iliaden och Odysséen visar Lappalainen hur det grekiska samhället utvecklades från en värld dominerad av våld,splittring och maffialiknande beskyddarkultur till en stadsstatskultur som medvetet tog avstånd från äldre tiders heders- och klantänkande. Utifrån det bevarade källmaterialet visar han skickligt  hur detta historiska skifte tog sig uttryck i vardagen. Bedragna äkta män och bortrövade älskare ger fantastiska inblickar i hur livet kunde te sig i Aten 400 år före Kristus.
  
Boken är idéhistoria som stimulerar även om jag tycker att han ibland drar sina jämförelser väl långt.