På bästa berättarhumör

   Nej då, inte heller i år fick Margaret Atwood nobelpriset i litteratur, och det är en skam. För prisutdelarna främst som inte ser vad de har framför ögonen.
   Nå, vi vänner av Atwood kan glädjas över att hon kommit med en ny roman i höst. "Hjärtat stannar sist" är en blandning av dystopi och sci-fi och påminner inte så lite om "Tjänarinnans berättelse", en roman som gör succé både som film och teater just nu.
  I den här romanen är det Stan och Charmaine, ett ungt par som drabbats av arbetslöshet och personlig konkurs mitt under den nationella ekonomiska krisen. När de får ett erbjudande om att delta i ett projekt i grindsamhället Consilience ser det ut som alla deras problem är lösta.
   Om de skriver under ett livstidskontrakt kommer de att få både arbete och bostad – åtminstone sex månader om året. Varannan månad i Consilience måste nämligen den ena halvan av invånarna avlösa den andra halvan i fängelset Positron. Men det som först ser ut som en bra lösning blir en mardröm av intriger, maktspel och misstänksamhet. En roman som handlar om en nära framtid och om hur det kan gå för människor i det postkapitalistiska samhället där alla tänker på sig.
   Trots det dystra temat är berättelsen munter och spännande i en mycket atwoodsk blandning.