Gott nytt bokår alla!

Så här på den sista dagen av 2017 vill jag passa på att önska alla er som följer min blogg ett riktigt gott nytt bokår med många fina läsupplevelser om hörnet. Och kom ihåg att en ny bok är en oläst bok, oberoende av tryckår. Vi ses 2018!
 

Från kalla Kanada

»Somliga böcker är nästan för bra för att man ska våga tro det, när alla delar stämmer och det blir en ren njutning att läsa.« | skrev Lotta Olsson, DN:s deckarexpert om Louise Penny och listade henne bland sina 100 bästa deckare genom tiderna.
   Penny är en kanadensisk deckarförfattare som översatts till ett trettiotal språk och sålt över tre miljoner böcker bara i Nordamerika. Hennes deckarserie - som fått henne att kallas en modern Agatha Christie - utspelar sig i Québec i Kanada, med kriminalkommissarie Armand Gamache som huvudperson. På måfå väljer jag ut "Begrav dina döda" som är den sjätte boken i serien om Gamasche.
   Det är Vinterkarneval i Québec, bittert kallt och obeskrivligt vackert. Kriminalkommissarie Armand Gamache har kommit hit, inte för att delta i festligheterna, utan för att återhämta sig från en utredning som gått fruktansvärt fel.
   I den skenbara tryggheten inom det Litterära & Historiska sällskapet har ett mord begåtts. Augustin Renaud, en excentrisk historiker som ägnat sitt forskarliv åt att söka efter kvarlevorna av Québecs grundare, Samuel de Champlain, har hittats mördad. Samtidigt får Gamache oroväckande brev från samhället Three Pines, där den omtyckte bistroägaren Olivier nyligen dömdes för mord.
   När det förflutna och nuet kolliderar måste Gamache återuppleva en fruktansvärd händelse från sitt eget förflutna innan han kan börja begrava sina döda.

Jazz och äventyr

"Miraklet på Richmond Street" är Marie-Helene Bertinos originella debutroman om tre udda karaktärer och om att inte låta omgivningen bestämma vad som är möjligt i livet.
    Ingenting går riktigt nioåriga Madeleines väg i livet. Hon sörjer sin mammas död och kämpar med att ta hand om sin sorgtyngda pappa. Samtidigt är hon ensam och stöter på motgång efter motgång i skolan. Men Madeleine är också en rapp och rebellisk tjej med stora drömmar. Och hon har ett alldeles specifikt mål - att få sjunga på Philadelphias legendariska och mytomspunna jazzklubb på Richmond Street. Dagen före julafton ger hon sig ut på ett äventyr, en drömlik resa hon sent ska glömma.
    Samtidigt försöker Madeleines nyskilde lärarinna, Sarina, väcka liv i en gammal relation. Planlöst vandrar de genom staden, tills de kommer till den kända jazzklubben. Där jobbar ägaren Lorca hårt för att få ihop de pengar som krävs för att behålla klubben.
   Tre vitt skilda liv flätas samman, tre vilsna själar som alla söker efter hopp på Philadelphias snötäckta gator. Under ett enda dygn upptäcker de vad livet har att ge och musikens kraft att förena och förtrolla livet.

Ung bagares bröd

Vem älskar inte fika!
  I "Från fika till fest" bjuder Andréa Brändström på sina bästa recept, allt från scones och matiga muffins till fikaklassiker som sockerbullar och riktigt lyxiga tårtor som musikaltårtan från Hela Sverige bakar. Trots sin ungdom vann Andréa tävlingen Hela Sverige bakar, något hon förklarar med att hon gillar att tävla och vinna. Och så är hon uppvuxen med en mormor som är superbra på bakning.
  Här finns massor av förslag, för frukostbordet – recept till snabba vardagsfrukostenen och härliga långfrukostar som american pancakes, scones, croissanter och farmors pepparkaksmacka. Till elvakaffet ges recept på goda småkakor och en annan bulle, som exempelvis pariservåfflor, toscakaka, kardemummabullar och havrekakor med russin
  Till eftermiddagsfikat blir
det lite matigare recept som funkar som både fika och mellanmål som mörkt skärgårdsbröd, matiga muffins med kantareller, sockerbullar, morotskaka och extra chokladiga chokladcupcakes
   I avsnittet Till kalas och fest tar Andrea ut svängarna med inspiration till barnkalas, midsommarfirande eller nyårsfesten, allt från cakepops och bärfyllda chokladbollar till syrlig jordgubbsbakelse med champagne och chokladfondant med apelsin- och passionsfruktsallad
   Boken avslutas med Dekorera mera!, ett kapitlet där dekorationerna är i fokus, med allt från vanilla sugar cookies med royal icing till överdådigt dekorerade tårtor som American dream cake och Andréas musikaltårta

Ruggigt om sektliv

Har just kommit mig för att läsa första delen av Mariette Lindsteins romaner om livet i en sträng sekt. "Sekten på Dimön" heter den. Det finns ytterligare två böcker i serien.

  Det som gör läsningen ruggig är att författaren själv som ung drogs in i Scientolog-rörelsen och var fast med den i mer än 20 år. Större delen av tiden befann hon sig i Los Angeles och kunde på nära håll se hur våld och brutalitet bredde ut sig. Likaså var kontrollen över medlemmarna stenhård, det ska inte gå att hoppa av men Lindstein gjorde det ändå till slut. Nu ägnar hon all sin tid åt att föreläsa och skriva om sekternas farlighet för att varna andra.

 Skulle tro att den unga Sofia är författarens alter ego när hon snappas upp av sekten. För på en dimmig och vindpinad ö utanför Bohusläns kust har en New Age-liknande rörelse slagit sig ner. Den karismatiske ledaren Franz Oswald har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa kroppens naturliga balans.

   Sofia Bauman har precis avslutat sina universitetsstudier och dras till ViaTerra. Men när sommaren ger vika och höstdimman driver in över ön börjar Sofia undra om hon blivit indragen i en sekt - och om det går att komma undan den. Handlingen är lika spännande som i värsta thrillern och det är ruggiga interiörer som avslöjas.

Romerskt glädjeämne

Den här julhelgen har jag roat mig med att läsa om några av Lindsey Davis deckare som utspelas i romersk miljö runt år 70 e Kr, på kejsar Vespasianus tid. Tyvärr översätts inte de här böckerna till svenska, bara de tre första översattes, så tack och lov för att min engelska är up to date och att jag skaffat böckerna i pocket.
   De jag har läst nu är"Poseidons Gold", "Last Act in Palmyra" och "A Dying Light in Corduba". Alla underhållande och späckade med lättsam kunskap.
   I centrum står privatsnoken MarcusDidius Falco, en osnuten plebej från Aventinen, och hans älskade Helena, dotter till en fattig senator. Och deras familj växer under romanernas gång. De två är jämställda, de munhuggs och löser problem och känns helt moderna. Helena följer med Falco ut på uppdrag och i "Last Act in Palmyra" lär man sig mycket om antik teater och resande teatersällskap och om städer som Petra och Palmyra och småstäderna i området Decapolis.
   Därtill har jag bredvid mig "Falco - The Official Companion" där man får veta allt (nästan) om böckernas tillkomst, om personer, miljöer och vardagsfakta om livet i Rom. Davis har lagt ner massor av tid på research och resor men det tynger inte skildringarna för hon har en lättsam och lätt ironisk berättarton. De här böckerna bidrar alltid till att få mig på gott humör.

Merry Christmas

God Jul - Merry Christmas till alla som läser min blogg. Hoppas ni får många fina böcker i julklapp! Återkommer här när julafton är förbi.

Om kvinnligt dubbelliv

   När man pratar om att leva dubbelliv brukar det oftast handla om män. Men Kristina Emilsson visar i "Äta kakan och ha den kvar" att kvinnor också kan. En lättsam roman som har ett budskap väl inbäddat, en som passar bra för lediga helgdagar när man är för mätt för de tunga romanerna.
   Här träffar man Amanda Berger, som lever ett tryggt och tillrättalagt liv tillsammans med sin man och deras två tonårsdöttrar i en Stockholmsförort där ytan är allt, och där det är viktigare att vara lyckad än lycklig. När hon blir uppsagd från sitt jobb håller hon det hemligt för sin omgivning och börjar istället trassla in sig i lögner.
     Lögnerna växer och snart finner sig Amanda leva ett fullskaligt dubbelliv. På helgerna är hon den ansvarsfulla tvåbarnsmodern i villan i Bromma. I veckorna är hon den ensamstående flygvärdinnan i innerstan, som jobbar extra i en second hand-butik, får nya vänner och skaffar sig en yngre älskare.
Allt rullar på och Amanda trivs med sin nya tillvaro - ända tills den dag hon upptäcker att hon inte är den enda som ljuger.
   Det här är Emilssons debutroman och hon har skrivit två till.

Minnen som gör ont

   Håkan Östlundh med en roman som inspirerats av hans egen uppväxt, om en familjs splittring och om en tjugofemårig tystnad som kan brytas först efter döden. "Till Sara, sen bränns allt!"heter den.
   Det handlar om Sara Kvist, som är på väg tillbaka till sin självvalda exil i Los Angeles efter att ha begravt sin mamma i Stockholm. En mamma hon inte träffat på tjugofem år. Med i handbagaget har hon ett paket med påskriften: Till Sara, sedan bränns allt!
    Paketet innehåller mammans efterlämnade anteckningsböcker och de väcker olyckliga minnen till liv. Minnen av något som började som ännu en av många skilsmässor under det tidiga och fria sjuttiotalet, men som slutade i en virvel av omskakande händelser som förändrade tillvaron för alla inblandade. Hur kunde Saras mamma, som var en sådan kärleksfull och omtänksam person, drivas till vansinnets rand?
   Förutom att konfrontera de smärtsamma händelserna i barndomen, som Sara så länge gjort allt för att glömma, tvingas hon rannsaka sina egna val i vuxen ålder. Vad är det egentligen som drivit henne att gå bakom ryggen på maken Johan och riskera deras sju år långa förhållande? Har hon gjort det av kärlek och nödvändighet eller är det andra mörka och destruktiva krafter som fört henne vilse?
Efter sin populära Gotlandsserie om kriminalpolisen Fredrik Broman återkommer
   Kanske vissa beteenden går i arv, fast man inte ser det.

Olydigt revben

   Så här i julveckan är det farligt att nämna ordet revben. De flesta tänker på mat och revbensspjäll. Nå, jag tar risken och skriver om feministen Gunilla Thorgrens debattbok "Guds olydiga revben".
    Det är en högst personlig idéhistorisk resa från antiken och Bibeln som slutar med Martin Luther. Författaren hör till generationen som inte har något förhållande till bibliska texter, hon verkar genuint förvånad över Bibelns berättelser.
  Under resans gång med hittar hon i Gamla testamentets berättelser om våldtäkter, kvinnoförakt, lydnadskrav och skambeläggning och i Nya testamentets förminskning av kvinnan. Dock inte Jesus. Finns det två kristendomar?
   Det är aningen vådligt att ta dagens tolkningar och applicera dem på urgamla texter och berättelser. Mycket har hänt sedan texterna skrevs. Med hjälp av feministisk forskning har författaren hittat Jesu sju kvinnliga lärjungar, en våldtagen (?) jungfru Maria, dagen när påven Gregorius förvandlade Jesu främsta lärjunge Maria från Magdala till hora, en Jesusrörelse som bestod av många prostituerade, kvinnliga mystiker som formulerade en feminin gudom och en levande kvinnorörelse under medeltiden som verkade och växte runt om i Europa.
   Martin Luther, vars reformation under året firats runt om i världen, uteslöt kvinnan från sina frihetsideal. Hennes enda uppgift: att lyda mannen och föda barn. Den kristna idétraditionen lever starkt i det svenska samhället än i dag, tycker Thorgren.
    En bok som nog skakar om julfirandet om man börjar diskutera den.

Ironiskt om de ironiska

Fyra kring-trettio-åringar i Helsingfors hipsterkvarter i Rödbergen brottas med de vanliga frågorna i livet i Peppe Öhmans roman "Vackra människor". Den kom för ett par år sedan men har blivit liggande men nu blev jag nyfiken.
   Det är den bortskämda och ironiska generationen som skildras. De är inte längre helt unga men funderar ändå på vem man ska leva med och vem man får ligga med. Det mest brännande är hur man ska kunna fortsätta leva ett så kravlöst och roligt liv som möjligt trots att man vill ha värme och tillhörighet.
    Här finns Ida som är ambitiös och jobbar på utrikesministeriet. Max jobbar på reklambyrå och vet att han förtjänar något utöver vardagskladdet. Sanna är bloggdrottningen som surfar loss på kvällarna och Johannes är den halvidealistiska dokumentärfilmaren som egentligen bara vill vara i fred.
   Ida och Max är ett par, Sanna och Johannes ett annat. Men under en blöt krogkväll uppstår tycke mellan Ida och Johannes. Attraktionen påverkar inte bara dem utan griper också in i Sannas och Max liv och i barnens.
    Peppe Öhman är känd finlandssvensk bloggare med koll på vad som rör sig i tiden. Men på något vis blir de fyra skildrade i romanen mer typer än riktiga människor och lyckas inte intressera mig. Det är kanske en generationsfråga, som så mycket annat.

I ett höstligt Skåne

    Jag är inte så väldigt bekant med Anders de la Mottes deckare så det var utan större förväntan jag gav mig på hans "Höstdåd". Och den är bra, riktigt bra. Måste läsa fler av honom.
   Berättelsen startar en sensommarkväll 1990, då tältar fem barndomsvänner vid sitt hemliga badställe, ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. Nyss har de tagit studenten och vuxenlivet väntar runt hörnet. Stämningen är därför upprymd, men också vemodig eftersom vännerna inser att den här kvällen innebär ett farväl både till ungdomstiden och till varandra.
    På mer än ett sätt ska det visa sig för när morgonen gryr och det första höstregnet fallit flyter det en kropp i stenbrottets mörka vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.
    I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden, en konflikt som bidar sin tid. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, en nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste ignorera alla varningar och öppna ärendet från hösten 1990. Hösten få säger sig minnas men som ändå aldrig blivit glömd.
   Den här boken är med på Lotta Olssons lista över årets 30 bästa deckare, publicerad i DN, så den är läsvärd.

1920-talets Ceylon

 Dinah Jefferies är född i Malaysia men flyttade med sin familj till England vid nio års ålder. Hon låter gärna sina böcker utspela sig i Fjärran Östern och de är ofta genomsyrade av en blandning av kärlek och sorg. Som "Teodlarens hustru" som kom tidigare i höst.
  Den handlar om nittonåriga Gwendolyn Hooper som stiger av ångbåten som har tagit henne till Ceylon där hon ska träffa sin make. Men mannen som tar emot henne på plantagen är inte samme man som hon blev hals över huvud förälskad i hemma i London.
    Den grubblande och distanserade Laurence har fullt upp med arbetet på teodlingen och har inte mycket tid över för sin unga hustru. Gwen får utforska egendomen på egen hand.Det är en plats fylld av mystiska ledtrådar till det förflutna, en gulnad bröllopsklänning i en koffert och en överväxt grav som är undangömd på ägorna. Snart blir Gwen gravid, men lyckan över det nya livet blir inte långvarig och i förlossningsrummet tvingas hon ta ett beslut som kommer att påverka hennes liv för all framtid.
    Handlingen är förlagd till 1920-talets Ceylon och de koloniala strukturer som fanns då. Påminner lite i tonen om klassikern "Rebecka".

Starka familjeband

 I  "Ljuset bakom ögonen" fortsätter Tommi Kinnunen berättelsen från debutromanen "Där vägarna möts", men den kan lika bra läsas som en fristående bok.
   Helena är bara nio år när hon skickas iväg från norra Finland till en skola för blinda i femtiotalets Helsingfors. Gradvis tar hon till sig den stora stadens ljud och dofter och lär sig att beräkna avstånd utifrån antalet steg.
    Fyrtio år senare görs en annan resa söderut när Helenas brorson Tuomas flyttar  söderut för att studera. Tuomas vill leva upp till familjens krav och förväntningar. Han drömmer om en egen familj. Men han har också en hemlighet.
     I den främmande staden lär han känna sin faster på nytt. Hur är det att livet igenom känna ett utanförskap? Går det att en dag bli accepterad för den man är? Det är frågor som slingrar genom hela romanen.
 Tommi Kinnunen skriver inkännande om ensamhet och om att hitta sin egen väg, om en önskan att bli pappa och om konsten att vara mamma.

Finsk-ryska gränsen 1918

    Han är flitig, K-G Olin, när det gäller att utforska närhistorien. Sju år har han satsat på att skriva tre böcker om mindre kända aspekter på det tidiga 1900-talets historia. 2012 kom "Brännvinskriget", om förbudslagen och de konsekvenser den hade, och 2014 kom "Spionkriget". Den tredje delen, som just kommit ut heter "Gränskriget - Strider, ­spionage och smuggling vid finsk-ryska gränsen 1918–1939".

    Här ligger fokus på de så kallade frändefolkskrigen i Fjärrkarelen, Petsamo, Ingermanland och Estland 1918–1922, samt planerna på att inta S:t Petersburg och skapa ett Storfinland. Naturligtvis blir de här striderna också en del av inbördeskrigets villervalla år 1918. Det hemskaste var att man skickade militärt outbildade yng­lingar, i vissa fall bara 16–17-åringar, för att ”befria” karelarna. Officiellt var de ­frivilligstyrkor som den finska stats­ledningen inte hade något att göra med, men i praktiken handlade det om en medveten militär expansiv­ ­utrikespolitik, och illa gick det med den.
    Naturligtvis finns här mängder av okända detaljer och aktörer. För i Ryssland väntar finska exilkommunister på att få komma hem och med Röda arméns hjälp ta makten i Finland. Och i Finland finns det exilryska kretsar som drömmer om att störta Lenins bolsjeviker och återupprätta tsarväldet. Här hittar man ålänningar som Eyolf Mattsson från Vårdö och Erik Jorpes och också en hel del andra åländska trådar. 500 sidor spännande läsning!

Guillous egen tid

   "Äkta amerikanska jeans" är den sjätte delen i Jan Guillous romanserie Det stora århundradet och den finns nu som pocket. Del sju,"1968", kom tidigare i höst.
    I centrum Eric, den tredje generationen Lauritzen, växer upp på 1950-talet. Det är en tid när grunden för det svenska folkhemmet och välståndet läggs. Det är också författarens egen uppväxttid och det bidrar nog till att han har en större närhet i skildringen.
   Ett sönderbombat Europa skriker efter svenska råvaror. Samtidigt präglas tiden av skräcken för kärnvapenkriget.Men för Eric finns orosmolnen på närmare håll. Hans skyddade tillvaro i Saltsjöbaden är på väg att slås i spillror. I den stora omvandlingen föds också en ny ungdomskultur och influenserna kommer inte längre från Europa utan från Amerika.
     Eric dras med i fascinationen för allt det nya inom musik, mode och film. Han lyckas inte bara med konststycket att smuggla
in  den förbjudna drycken Coca-Cola, han blir även först i klassen med att bära äkta amerikanska jeans. Det hela växer till en träffsäker skildring av 1950-talet.

Året är 1793

   Stockholm 1792, Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen, av män med dunkla motiv som hertig Karl och Reuterholm, medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
   Om detta år handlar debutanten Niklas Natt och Dags debutroman.Och jo,han är av den urgamla adelssläkten  ifall någon undrar.
   Hösten 1793 hittas ett lik utan armar och ben i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar lemmarna, men skadorna är inte nya och vittnar om att någon utsatts för fasansväckande tortyr.
  Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa p å grund av lungsoten, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
   Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen-gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle. Det är Bellman noir, en beckmörk sentida släkting till Drottningens juvelsmycke och ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.
Inte sedan Patrick Süskinds roman "Parfymen" har någon beskrivit epokens vidrighet lika bra. Det är en mycket stark debut men inget för "kräsmagade" läsare.

Germanernas spår

  Lars Lönnroth hör till en utrotningshotad art, han har kunskap som ett uppslagsverk, i synnerhet när det gäller vårt fornnordiska arv. I nyskrivna  "Det germanska spåret - En västerländsk litteraturtradition från Tacitus till Tolkien" lotsar han läsaren genom den germanska sago-och myttraditionen och visar att germanernas dåliga rykte är oförtjänt. De kan inte rå för att obildade nazister på 30-talet skapade en helt felaktig bild av det germanska.
  De vilda germanernas muntliga diktning omtalas redan av den romerske historikern Tacitus omkring år 100 e.Kr., men det är först på medeltiden som denna diktning ger upphov till skrivna mästerverk som Beowulf, Nibelungenlied, Eddan och de isländska sagorna.
    Traditionen går därifrån vidare till Wagners operor och nazismens hjältemyter, men Lönnroth visar i denna översikt att den också har plats för mycket annat, häribland moderna fantasyromaner som Ringarnas herre och TV-serier som Game of Thrones. Det germanska spåret i västerländsk litteratur kan liknas vid en snårig, trolsk och ofta svårframkomlig skogsstig där man kan träffa på nästan vad som helst - men åtskilligt av bestående värde. Det är helt enkelt förbluffande vad de gamla germanerna har att berätta.
  

Parisisk mystik

 "Mordet i Eiffeltornet" ärdet första Victor Legris-mysteriet av psudonymen Claude Izner. Bakom den döljer sig två systrar som säljer böcker vid Seines strand - Laurence Lefèvre och Liliane Korb. vet allt om 1800-talets Paris. Deras serie om amatördetektiven Victor Legris har blivit enormt populär med en halv miljon sålda böcker i Frankrike och utgivning i bland annat England, USA och Tyskland.
 Det skinande nya Eiffeltornet är stoltheten på världsutställningen i Paris 1889. Men en dag kollapsar och dör en kvinna på första våningen. Är det verkligen möjligt att ett bistick orsakat dödsfallet? Den unge bokhandlaren Victor Legris bestämmer sig för att ta reda på sanningen.
  Victor driver tillsammans med sin kompanjon, japanen Kenji Mori, bokhandeln Librairie Elzévir, där medhjälparen Joseph får anpassa sig till sina ganska excentriska arbetsgivares nycker och vanor. Bokhandeln gästas av såväl kända som okända personer från det färgstarka och brokiga Paris, bland annat Victors charmanta, egensinniga konstnärsväninna Tasja, som dock inte drar riktigt jämnt med Kenji.
  Vill man ha en doft från tider som flytt kan man läsa Izners parisskildringar.

Brittiska snobbar

"Fint folk", på engelska "Snobs" är Julian Fellowes första roman, en nutida social satir med samma skarpa blick på den brittiska klassamhället som Jane Austen uppvisade i tiden. Mden Fellowes är mycket mer berömd för att det var han som skrev manus till teveserien "Downton Abbey". Den var nog också mycket mer lönsam...
  Fast man talar ju inte om pengar i de här kretsarna. Man bara har dem. Eller inte.
  I centrum här i romanen står Edith Lavery, en engelsk blondin med vackra ögon och ett behagligt sätt. Hon är en kvinna på uppgång. Från en trygg men trist medelklasstillvaro i London lyckas hon fånga en av de mest attraktiva ungkarlarna i landet: Charles Broughton, arvinge till markisinnan av Uckfield. Men Edith upptäcker snart att livet i aristokratin inte bara handlar om att skjuta fåglar och att förstå vilken gaffel man ska använda vid middagen.
    Tillvaron på Broughton Hall styrs i hög grad av Charles mor, den okuvliga Lady Uckfield - Googie - som hennes vänner kallar henne. Lady Uckfield är övertygad om att Edith är mer intresserad av att bli grevinna än av att vara en god hustru till hennes son. Och när ett filmteam, komplett med stilig huvudrollsinnehavare, kommer till slottet för att spela in ett kostymdrama, verkar Googies värsta farhågor besannas....
   Underhållande är det i vart fall.

Främlingen i ny dräkt

   Man talar om litterär kanon, om vilka böcker som "alla" bör ha läst.
    Det finns det naturligtvis en hemsk massa åsikter om. Själv tycker jag nog att Albert Camus "Främlingen" är en roman man bör ha läst. Den är till sitt idéinnehåll lika aktuell som när den kom ut just efter kriget. Språket är tidlöst och spänstigt och texten har inte fått några rynkor.
   Det handlar om franskalgeriern Meursault - mannen som slumpen gör till mördare. Men i omgivningens ögon begick han ett minst lika stort brott när han inte grät på sin mors begravning. När han ställs inför rätta för att ha skjutit en man på stranden rullas hans förflutna upp, och alla hans tidigare handlingar vänds emot honom.
   I korta dramatiska satser laddas spänningen upp i detta mästerverk om sanning, rättvisa och förnuft. Epitetet modern klassiker passar väl in på boken, som bara är 170 sidor i omfång.Den var en av existentialismens viktigaste böcker och har sedan 1940-talet lästs av ständigt nya generationer.
    Nu utkommer den i en efterlängtad nyöversättning av stilsäkre Jan Stolpe.

Musikalisk vinterresa

    Kompositören Franz Schubert fullbordade Winterreise under de sista månaderna av sitt korta liv, och sångcykeln anses vara det största verket i liedens historia. Den är på ytan lakonisk – dessa tjugofyra korta dikter tonsatta för sång och piano framförs utan avbrott på lite drygt en timme – men har ändå ett känslodjup och en kraft som ingen annan musik av detta slag någonsin har nått upp till.
  Ian Bostridge är framstående uttolkare av musikhistoriens mest berömda och krävande sångcykel, Schuberts Winterreise, och i boken "Schuberts Winterreise - en passionshistoria" reder han ut de litterära, historiska och psykologiska teman som slingrar sig genom de tjugofyra sångerna i detta legendariska mästerverk. Det översattes till finska redan 2015.

    Grundtonen är sorgsen, en ung man som avvisats av sin älskade, lämnar huset där han har bott och vandrar ut i snö och mörker. Medan han drar bort från byn ut på det ödsliga landet genomlever han en många känslor – saknad, sorg, vrede och svidande ensamhet, med flyktiga skymtar av hopp – tills det landskap där han rör sig övergår i främlingskap och förtvivlan.
    Schubert hade tänkt sig att Winterreise skulle framföras i intima kretsar, men nu fyller den världens förnämsta konsertsalar. Ian Bostridge bygger på sin väldiga erfarenhet av detta verk -. han har sjungit det mer än hundra gånger - på sitt musikaliska kunnande och på sin utbildning som forskare.
    Han tar fram gåtorna och undermeningarna i de tjugofyra dikterna och belyser den värld Schubert levde i, hans levnadshistoria och psykiska läggning, de kärva historiska och politiska förhållanden under vilka han blev en av världens största kompositörer, de återklanger och välbekanta drag som våra öron alltjämt urskiljer och gör Schuberts ensamma vandrare till vår spegel.

Önskas: en trollvinter

   Så roligt det var med en aning vitt på marken!
   Men det varade inte länge. Nu är det det eviga regnandet och blåsandet. Och mörkt nästan dygnet runt. Ett "ögonstingande mörker" som Lars Huldén skrev. Vet inte om det beror på min egen stigande ålder men jag tycker detta mörker är tungt att ta sig genom, fast man tänder lampor och julbelysningar så är det konstant svart där ute.
   Blir tvungen att ta fram Tove Janssons "Trollvinter" för tröstläsning. Den fungerar som en bra sagobok ska, den gör mörkret mer uthärdligt. Såg att Förlaget, där toves brorsdotter basar, har gett ut boken i nyutgåva. Själv nöjer jag med den gamla och läser om Mumintrollen sover som vinterdvala mellan november och april efter att ha ätit sig mätta på granbarr. Så ekologiskt smart!
  . Men plötsligt en kall dag i januari vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Först känner han sig rädd och ensam i det sovande huset, men småningom upptäcker han en ny och kall vintervärld full av förunderliga varelser. Bland dem finns Too-ticki och Lilla My som bor i familjens badhus.Och han lär sig om vinterns farlighet med isfrun som förintar den obetänksamma ekorren.
   Ja, ja. Mörkret ska flykta snart från jordens dalar som man sjunger i Luciasången.

Marie rakt på sak

   I år är det 50 år sedan Marie Göranzon gick ut Dramatens elevskola eller Statens skola för scenisk utbildning, som den kom att byta namn till. Hon var den första kvinnan med barn som antogs. När Dramatens dåvarande chef, Ingmar Bergman, blev varse att Marie var relativt nyförlöst reagerade han med förvåning, närmast chock. Är hon? Har hon? Det är klart flickan ska in, men hur fan ska hon klara det?
    Det är bara en av de oväntade infallsvinklarna Marie Göranzon ger i "Vrålstark och skiträdd" där hon berättar för journalisten Stina Jofs om sitt liv som mest bestått av teater.
   Det barn som många trodde skulle bli ett hinder i Marie Göranzons framtida karriär, blev hennes räddning." Det finns något i mig som skulle kunna bära åt helvete, en känsla av att jag går mot ett stup och inte har vett att stanna. Lolo tvingade mig att ta grabbatag om livet, med tydliga uppgifter: byta blöja, mata, natta, trösta. Livet fick en riktning, på riktigt " avslöjar hon.
    I 50 år har hennes arbetsplats, med några utflykter till privatteatrar, tv- och filmvärlden, varit Dramaten. Det ryktas om att hon kallas "generalen", för hon vet vad hon vill med sina roller. På Dramaten
hänger numera hennes porträtt. Marie Göranzon har arbetat med alla de stora regissörerna, de mäktiga kollegorna, bråkstakarna och genierna. Mött framgång, motstånd och genomlevt katastrofer.Och jo då, mycket skymtar i berättelsen.
   Under åren har hon frikostigt delat med sig av sina åsikter, nu säger att hon borde ha hållit käften oftare .

Horsts bästa

 Jörn Lier Horst, är född 1970 och arbetade tidigare, vid sidan av sitt författarskap, som utredare vid polisen i Vestfold i Norge. Jag tycker han är en av de absolut bästa kriminalförfattarna i Norden just nu och "Blindgång" som jag just läst är suverän. Den berör också den känsliga frågan hur polis och åklagare kan manipulera en utredning för att få det resultat de vill ha. Fast sånt understöder inte Wisting.
   Wistings dotter Line, som alltid blir inbladad i pappas olika fall, har tagit ledigt från jobbet och snart ska föda sitt första barn. Hon har fått en ny vän: Sofie, ensamstående mamma med en ettårig dotter. Sofie har ärvt ett hus efter sin morfar, smugglarkungen Frank Mandt. Line och Sofie träffas allt oftare, och när de hittar ett låst kassaskåp i källaren till Sofies hus blir Line nyfiken. I skåpet hittar de en revolver och en mycket stor summa pengar.
    Polisen misslyckades med att sätta dit Frank Mandt så länge han levde och Line tycker att de måste informera ordningsmakten om vapnet. Hon lämnar in det anonymt men kan inte undanhålla sanningen för sin pappa. Och till Wistings förvåning visar det sig att revolvern har en koppling till ett ouppklarat mordfall, och dessutom till taxichaufförens Jens Hummels försvinnande.
   Wisting ställs inför ett svårt val - ska han missbruka dotterns förtroende eller åsidosätta lojaliteten med den organisation han själv är en del av?
Det var en kall januarinatt som taxichauffören Jens Hummel försvann spårlöst. Det går ett halvår utan att man hittar någon ledtråd. William Wisting, som ansvarar för utredningen, får kritik i media och av överordnade för uteblivna resultat.
   Upplösningen är gruvligt spännande och inverkade nog på min nattsömn.

Lätt hitta en egen ö

Sverige är ett land fullt av öar, och i "101 svenska öar  du måste se innan du dör" delar Leif Eriksson och Martin Svensson generöst med sig av sina öupplevelser.
  I denna rikt illustrerade bok, Sevda Svensson är fotograf, hittar man ett urval av några av de mest speciella. Från norr till söder, från väster till öster, har de samlat fakta och information om väderförhållanden, flora och fauna, historia och kuriosa. Extra rolig är den att läsa just nu, när vi är så långt borta ifr¨ån sommarens landskap.
   Här finns karga och otillgängliga små skärgårdsöar långt ut i havsbandet, lummiga öar i de stora sjöarna och floderna, men självklart också de största, mest välkända och bebodda öar som de i Stockholm.Gotland har man genomkorsat och undersökt och hittat riktiga smultronställen.
    Urvalet är subjektivt men erbjuder något för alla smaker. Varje ö har fått sin egen berättelse och boken är fylld av praktiska råd och tips för den som själv vill besöka någon av dessa fantastiska platser. Utöver ett rikt bildmaterial är boken också försedd med kartor.
   En bok att inspireras av om man söker utflyktsmål lämpliga för en dag eller för flera. Undrar om inte den åländska övärlden borde beskrivas på liknande sätt.

Riktiga husmanskonster

Efter 60 år vid spisen återvänder Leif Mannerström i högform till sin paradgren och till den mat han älskar mest. Husmanskosten tillagad i ett varmt kök med rykande grytor och kastruller, härliga dofter från goda och närodlade råvaror.
    I nyutkomna "Husmanskonster" lagar han rejäl, god och riklig mat mat att samlas kring. Mycket av grönsakerna kommer från den egna trädgården och husmanskost lagar man ju utgående ifrån säsongens grönsaker.
    Här finns mängder med recept på smårätter, soppor, fisk, fågel, kött, vilt och desserter. De spänner över det traditionella och välkända till nytolkningar och influenser från andra matkulturer.
    Kan man läsa om Biff Rydberg, en ramslökssoppa, det kokta hönset i currysås, slottssteken, kåldolmarna på lamm, en osso bucco, krusbärskrämen och mycket, mycket mer utan att snålvattnet börjar rinna? Jag kan det inte.
Mannerström är en av de stora kockarna och han delar generöst med sig av sina bästa knep, så att också kokbokslagaren kan få lite stjärnglans över menyn.

Wintersons magiska jul

Vad kan passa bättre på lilla jul än att kliv in genom dörren till Jeanette Wintersons magiska jul genom nyutkomna "Juldagar", där både lekfulla och mörka berättelser blandas med anekdoter, glimtar av familjehistoria och recept på den godaste julmaten. Som vännen Ruth Rendells rödkål, till exempel.
   Man kan låta sig förtrollas av de muntra andarna, tidsexperimenten, reflektioner kring kärleken, spökhusen, frostlandskapen och slädarna. Jag älskar berättelsen med en omvänd jultomte, en som tar med sig säckar med grejer - till exempel förra årets julklappar - i stället för att ha med sig ännu mer prylar. Det är ett vettigt förslag i prylhysterins tid!
   Många av de här berättelserna är mörka, verklighetsfrämmande och - typiskt Winterson - roliga på ett retfullt sätt. Några av de bäst är svåra att läsa, men de belyser den sorgsenhet som framträder tydligare under de stora högtiderna när "alla" ska ha någon att vara med.
   Berättelserna passar perfekt att försjunka i medan snön - eller regnet - yr utanför fönstret, på resan hem till familjen,  framför brasan eller hopkurad i soffan med en kopp te. Och omslaget är underbart, mörkblått linne med silvertryck.

En kriminalkomedi

   " Ryttaren"  är den tredje och fristående delen i kriminalkomediserien Mord i Falsterbo, skriven av av författarduon Christina Olséni och Micke Hansen. Humor och lättsamt hanterade mord i idyllisk småstadsmiljö är deras signum.
    
Återigen får vi möta poliserna Mårten och Lisa på Skanörs polisstation, den utbrände åklagaren Fredrik och hans överenergiska farbror Egon, 84 år, samt övriga i det pigga pensionärsgänget som de skrivit om  i "Badhytten" och "Fågelskådaren".
    Temat här är Falsterbo Horse Show, årets största höjdpunkt inom svensk ridsport och en av de mest prestigefulla hopptävlingarna i världen. Nationsflaggorna vajar i sommarbrisen, solen står högt på himlen och läktarna är fullsatta. Det luktar succé lång väg. Kommunen har, till borgmästarens oförställda glädje, två ryttare i toppklass som konkurrerar om den sista OS-platsen i hopplandslaget. 
     Förhandsfavoriten Leopold Gyllenstierna rider in och tar emot folkets jubel, men redan efter tredje hindret faller han död ner. Det visar sig snabbt att han inte dött en naturlig död och Skanörs poliser kastar sig med blandad entusiasm in i mordutredningen. När det kort därpå inträffar ytterligare ett mord känns sommarsemestern plötsligt väldigt avlägsen. Samtidigt som kraven på poliserna ökar förpestas Egons tillvaro av att hans närmsta granne och antagonist, Elisabeth, bjudit hem sin ungdomskärlek Francois från Paris. Ordningen på Kärleksstigen är rubbad och Egon avskyr instinktivt den franske sprätten och känner sig mer ensam än någonsin. ..
   Bäddat för förvecklingar av alla de slag, alltså.

Rikard Wolffs minnen

   Vilket år det varit, så många älskade artister som lämnat både scen och liv. Leden glesnar. Tänker jag när jag fiskar fram nyligen bortgångne Rikard Wolffs memoarbok "Rikitikitavi" som kom ut 2011. Titeln är en blinkning till Wolffs mamma, som brukade kalla sonen Rikitikitavi, efter mungon i Djungelboken.
    Det är en självbiografisk berättelse om nu och då, om platser, händelser och möten som varit avgörande i livet. Från uppväxten i Gubbängens radhuslängor, över tonåren i Karlstad och livet på teaterskolan i Skara. Från de omvälvande åren i åttiotalets Stockholm till idag. Här möter vi familjen Wolff, vänner, kollegor och kärlekar och inte minst Rikard Wolff själv - sidor som vi inte tidigare har sett, berättelser som vi inte tidigare har hört.
   Rikard Wolff var en i bästa mening folkkär artist. Han har gett ut nio album med både egna texter och tolkningar av andra, bland annat av favoriter som Édith Piaf. Han lyckades med att få den svenska publiken att älska en udda artist som Barbara. Som skådespelare debuterade han under åttiotalet på Teater Galeasen och Unga Klara, där han samarbetade med Suzanne Osten. Ikonisk blev han efter rollen som Zek i Collin Nutleys Änglagård-trilogi.  På Stockholms stadsteater gjorde han succé med den för honom specialskrivna föreställningen Maria Callas - obesvarat liv.
   Det är vemodigt att läsa bokens slutord. Wolff led av kroniskt lungemfysem och skötte inte sin hälsa som han borde. Men han skriver: Idag är jag säker  Jag kommer att bli frisk.
   Så blev det alltså inte.

Livet i en adressbok

Andra utgåva av Sofia Lundbergs "Den röda adressboken" har kommit ut. Det är en relationsroman som spänner över ett helt liv och tar med läsaren på en resa till svunna tiders Paris, New York och Stockholm.
    Huvudpersonen Doris, 98 år, lever alldeles ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm och hennes enda kontakt med omvärlden, förutom hemhjälpen, är systerdotterdottern Jenny som bor i USA. Inledningen beskriver hjärtskärande klart hur livet kan te sig när man sitter ensam i en lägenhet. På köksbordet finns: Saltkaret, medicindosetten, skålen med halstabletter. Blodtrycksmätaren i sin plastask. Förstoringsglaset. Telefonen med extra stora siffror. Den röda adressboken i slitet läder.
   Sen brakar hemtjänsten in och flyttar på alla saker.
    Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns alla de människor hon mött genom livet. De flesta av namnen är överstrukna, döda, men en dag börjar Doris skriva ner sina minnen till Jenny. Det blir en fascinerande berättelse om vänskap och äventyr, lycka och sorg, och om den stora kärleken som man aldrig glömmer. Det är både vackert och sorgligt och den borde läsas av de som är unga. För rätt som det är har åren gått och någon annan sitter vid ett köksbord....

I det lantliga

 I romanen "Amerikahuset" fortsätter Sven Olov Karlsson sin berättelse om ett lantligt Sverige som sällan syns i tidningarna. Västmanland är hans landskap och tidigare i höst kom en roman om den stora skogsbranden.
    Men i "Amerikahuset" kommer man tillbaka till 1984. Då var Eddy Mood nyförälskad, gift med Liselott, stolt ägare till både köttboskap och mjölkkor och framtiden tycktes ljus.
   När han återvänder 20 år senare till sin förfallna fädernesgård i Eriksfors som luttrad fängelsekund efter tjugo år på kåken är han en helt annan man. Hemkomsten ses långt inte med blida ögon av alla i byn och gamla sår rivs upp på nytt.
   På ytan är det en en landsbygdsroman men under denna yta finns en berättelse om det allmängiltiga, om skuld och straff, frihet och ofrihet, som inte lämnar någon oberörd. Det är en mörk och vemodig historia som bärs fram av berättarglädje och omtanke om de människor som målas fram.
    Karlsson är alldeles för lite läst och uppskattad.

En okänd grupp

 I "Sårade soldater -livet efter stormaktstidens krig" skriver den unge historikern Erik Petersson för första gången den samlade historien om dem som sårats i krigen. Många var svårt lemlästade och hade ingen möjlighet att själva arbeta för sin försörjning.
    Boken, som är Peterssons bearbetade avhandling, lägger en bortglömd pusselbit till den svenska historien.Under 1500- och 1600-talen blev krigen längre och blodigare än någonsin tidigare. Det vi kallar 30-åriga kriget var en katastrof som länge sågs som den värsta som drabbat Europa, både för soldater och för civilbefolkningen. Hyllmeter har skrivits om krigen och de avgörande slagen, men krigets offer har alltid stått i skymundan.
   Vad hände med de sårade soldaterna när de återvände hem till Sverige, Finland och Åland från kontinentens slagfält under stormaktstiden? Det är den frågan Petersson söker svar på. Han skriver om soldater som återvände svårt skadade från slagfälten, utan armar och ben och därför obrukbara när det gällde att arbeta för försörjningen. Så sakteliga började staten, uppmanad därtill av högre militärer, att börja bygga upp en försörjning för den utsatta gruppen. I Vadstena skapades ett "krigsmanshus" för sårade
 soldater där en del kunde få bo och bli försörjda. Andra beviljades spannmålshjälp. Men hjälpen var knuten till hur mycket soldaternas överordnade brydde sig om frågan. En del gjorde det och fick en del resultat medan en majoritet passivt tittade åt sidan i denna besvärande fråga.

För sträckläsning

Har ni tänkt läsa Paula Hawkins nya psykologisk thriller, "I djupt vatten", med samma driv som fängslade miljontals läsare världen över i Kvinnan på tåget så ska ni vika gott om tid för det här är en bok man sträckläser.
   Det börjar med att man hittar en ensamstående mamma i en flod som flyter genom en nordengelsk by. Lite tidigare har en tonårsflicka hittas död på samma plats på botten av floden. I utredningen av dödsfallen grävs en mycket komplicerad historia fram och byn ser ut att gömma många hemligheter. Och ingen tänker avslöja dem för utredaren, förstås.
    Paula Hawkins visar återigen prov på imponerande insikter om mänskliga drifter och om minnets bedräglighet. "I djupt vatten" sjunker vi ner i det mänskliga psyket och får ta del av hur det förflutna skastar  spöklika ekon in i nuet.
   Paula Hawkins kritikerrosade bästsäljare Kvinnan på tåget har sålt i över 20 miljoner exemplar världen över. Titeln har parkerat sig i toppskiktet på svenska topplistor under 2016 och blev också den mest sålda pocketboken detta år. Filmatiseringen med Emily Blunt i huvudrollen vann Hollywood Film Award i fjol
.

Det maniska köpandet

  

Jo då, jag vet att det är som att svära i kyrkan att rekommendera minskat köpande just när julhandeln drar igång. Men med tanke på vilken belastning vårt överkonsumerande skapar på hela planeten så måste man våga säga det. Att köpa är inte höjden av lycka.
   I " Prylbanta" får man ta del av de bästa tipsen från paret Elisabeth Byström och Johan Ernfors, som står bakom Minimalisterna, som under många år bloggat om sin resa mot ett friare liv med färre prylar. En livsstil som inte bara frigör tid, mental energi och pengar till sådant som man verkligen bryr sig om, utan även gör det enklare och roligare att agera på ett sätt som är mer hållbart ur miljösynpunkt och mer försvarbart ur ett humanistiskt perspektiv.
   I Prylbanta får man lära sig att överblicka oväntade kostnader av att köpa och äga prylar, förstå varför man shoppar och behåller saker man inte behöver och hur man stoppa inflödet och metodiskt rensa ut överflödet av onödiga prylar
    Känner du stundtals att dina prylar äger dig istället för tvärtom? Har du lagt märke till att majoriteten av dina kläder och saker nästan aldrig används? Är din erfarenhet att ytterligare förvaring och bättre organisering sällan är en långsiktig lösning? Står du handfallen inför uppgiften att rensa bland alla prylar som inte tillför värde i ditt liv?
   Svarar du ja på någon eller några av ovanstående frågor är "Prylbanta boken du behöver läsa.

Grader i helvetet

   Riktigt lycklig blir jag när ett nytt nummer av Språktidningen kommer och vissa nummer gör mig gladare än andra, som det här.
  Här finns en superintressant artikel om "djursnack", det visar sig att artgränser ganska lätt överskrids och att innebörden är klar ändå. En annan artikel som intresserar är den om att unga förstår allt färre ord. I synnerhet ord som är gamla i svenskan. En kul artikel om diplomatspråkets koder finns också och så en intervju med Alfons Åbergs skapare, Gunilla Bergström.
  Hon är en som funderar mycket över orden och nyanserna och oroas av att användningen av prepositioner är så osäker, även bland habila skribenter. Och så påpekar hon en viktig sak: "Det finns så mycket slarvhat på nätet som kanske döljer antingen misstro, motvilja eller avsky. Det finns grader i helvetet. Här krävs en synonymskola."
    Jag håller helt med henne.
     Men nu ska jag läsa vidare i tidningen. Kan inte låta bli att sluka när tillfälle ges...

Nobelläsning?

Om ett par veckor är det dags för festlig utdelning av Nobelprisen. Och av årets Nobelpristagare i litteratur, Kazuo Ishiguro, finns en relativt ny roman att tillgå på svenska.Det är bra, för det är nu som "alla" vill läsa honom och ta mått på hans författarskap.
   Ishiguros nya roman, den första på tio år, är en symbolladdad, svart och mystisk saga, "Begravd jätte" heter den och Ishiguro leker med genrer och överskrider dem. Det här är äventyrsberättelse, pikareskroman, fantasy – allt på en och samma gång. Och på ett djupare plan, är den också en betraktelse över – och kanske ifrågasättande av – myternas och det kollektiva minnets betydelse.
    Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar.   
     Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farlig resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen. Det är också en vacker och tidlös berättelse om att hålla ihop i åldrandets och glömskans alltmer obegripliga värld.

Mer i författarspåret

   Jag fortsätter på författarspåret från igår om författare som berättar om varför och hur de skriver. Fast det finns inga självklara svar på det, alla är olika och det finns inte några standardsvar.
   Det påstår populäre japanen Haruki Murakami (född 1949) i nyutkomna "Författare till yrket". Han hävdar att han egentligen inte har en aning om "hur författare gör".
   "När jag får frågor från unga människor undrar de ofta vad som krävs för att bli författare vilken sorts utbildning, vilka erfarenheter. Samma fråga ställs oavsett var i världen jag befinner mig. När jag ser dessa unga människor, som vill ha råd för att lära sig, så kan jag inte bara säga: jag har inte den blekaste. Därför har jag försökt att närma mig frågan för att på så sätt komma på ett bra sätt att besvara den", skriver Murakami.
    Han berättar om sina svårigheter när han skulle prova på att skriva sin första roman. Han var 29 år och hade ingen aning om vad romanen skulle handla om. Han saknade tidigare generationers erfarenheter av och minnen från kriget. "På den tiden ansåg jag att romaner var någonting man läste men jag kunde inte föreställa mig att jag själv skulle skriva en", avslöjar han.
   Oväntade inblickar i författarlivet får man utan tvekan.

En lyckad omläsning

   Det har sina goda sidor att få skrota omkring och bestämma själv om man vill läsa om någonting. När jag letade efter en helt annan bok nyss hittade jag "Östergren om Östergren" av Stephen Farran-Lee. Den kom 2007 och senare i pocket och när jag började bläddra kändes det som en helt ny bok. Dags för omläsning, alltså.
    I den här intervjuboken definieras Östergren som en "defining writer", en författare som kan sägas definiera sin generation.  Kanske i högre grad än någon annan samtida svensk romanförfattare förmår Klas Östergren väcka den frågan hos sina läsare: undret inför illusionistens tricks.  Stephen Farran-Lee leder initierat och vetgirigt läsaren genom Östergrens hela författarskap, bok för bok. Från debuten som underbarn med Attila i mitten av sjuttiotalet till och med de senare romanerna. Boken ger en unik och handfast inblick i verkstaden hos en författare som format livskänslan hos en hel generation. Öppenhjärtigt berättar Östergren om författarlivets vardag, om våndor, inspirationer - och hemligheter.
   Stephen Farran-Lee, född 1962, är förläggare och tidigare redaktör för BLM. Han är översättare och kännare av samtida irländsk prosa, tillsammans med Ola Larsmo gav ut intervjuboken "Joyce bor inte här längre".

Årets vackraste

   En av årets vackraste böcker är "Nära fåglar". Ett praktverk som visar närporträtt på de fåglar vi har nära oss i vardagen.
   Den som hållit i kameran är Roine Magnusson, en naturens egen studiofotograf, som inte bara tecknar varje litet dun knivskarpt utan också avslöjar de olika fågelarternas, ja till och med de enskilda fågelindividernas, karaktärer. Bilderna är resultatet av ett mångårigt sökande efter ett nytt sätt att fånga fåglar på bild. Magnusson har varit fascinerad av fåglar hela sitt liv och har dessutom jobbat som ringmärkare, något som varit till stor nytta när han arbetat med fåglarna, bland annat på ett antal svenska fågelstationer. Tyngdpunkten ligger på vardagens arter, de som finns omkring oss och fyller vår tillvaro med liv.
    Samma perspektiv genomsyrar bokens texter. ”Vi försöker inte begripa varför fågelskådare är intresserade av sällsynta fåglar”, skriver författarna Mats och Åsa Ottosson. ”Vi är mer nyfikna på varför så gott som alla människor berörs av de vardagligaste fågelupplevelser: av rödhakens blick, av talgoxarnas pickande på fönsterrutan när maten är slut i fröautomaten, av måsarnas vita tecken på sommarhimlen. Varför just fåglar?”
    Svaret ges i en längre text som förenar biologi och poesi, samt i ett trettiotal kortare texter där ett antal utvalda fågelkaraktärer får en närmare presentation. I varje artporträtt finns också en personlig berättelse om varför just denna fågelart är särskilt oemotståndlig.
   Känner ni någon som älskar fåglar så är det här den bästa presentbok man kan hitta.

Vänta bara det värsta

Alla som gillar skrönor i Arto Paasilinnas anda ska ta sig en titt på författaren Petteri Nuottimäki. Han är född i Finland 1968 men uppvuxen i Sverige och skriver på svenska. "Förvänta dig det värsta"heter hans roman om  familjen Altos vedermödor.
   Matti härstammar från en lång rad tappra finska män och slogs själv i fortsättningskriget. Men nu är tiderna annorlunda, tillsammans med sin fru Beata har han tagit sig till Sverige i hopp om ett bättre liv. Matti försöker anpassa sig men det känns som om både tidsandan och samhället kämpar emot.
   Efter ett cancerbesked tvingas Matti ta till radikala metoder. Han ger barnen 100.000 kronor var och förklarar att den som investerar pengarna bäst kommer att få ta över familjeföretaget. Tävlingen sätter igång en rad kedjereaktioner som omfattar både mystiskt tvättmedel och antika stolar och biljardkaféer. Så en dag får familjen oväntat besök från Polen...
   Nuottimäki skriver i en tradition som passar den nya humorv¨ågen i svensk litteratur men han ger berättelsen en lätt exotisk touch.

En roman om julen

Christmas Books har länge varit ett fenomen i England och nu börjar de komma på svenska också. Som Claire Sandys "Snöfall, mirakel och frusna hjärtan" som finns i pocket. Det är en historia om försoning, mirakel och kärlekstrubbel i jultider och passar alla som gillar böcker av exempelvis Lucy Dillon.. 
  Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs Asta bra i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en religiös bluff i hennes gamla hemby tvingas hon plötsligt möta sitt förflutna. Det som skulle bli några få dagar i Tobercree blir på grund av en oväntad vinterstorm en hel semestervistelse.
     Samtidigt som julafton närmar sig med stormsteg blir Asta både tvungen att lösa bluffmysteriet och knyta kontakten med sin excentriska familj. Dessutom lyckas hon stifta bekantskap med den mystiske Jake, samtidigt som Conans mail blir mer och mer flirtiga.
    Men går det ens att tina upp ett hjärta som varit fruset så många år? Det är frågan.

Roligt hela tiden

  När kallade du senast någon för hedersknyffel eller morrhoppa? Eller klagade över att du är okaffedrucken eller tappat dina kalsbyxor?
   I nyutkomna "O som i ordbok"
hittar man dem alla. De oförskämda, oupptäckta och oefterhärmliga orden. Det här är en ordbok för alla som gillar att frossa i ord: gamla bortglömda ord, sprillans nya ord, roliga dialektord, kreativa slangord, spännande facktermer . För svenska språket är fullt av okända, ovanliga, oborstade och alldeles omistliga ord. Här får 2 563 av dem komma ut och leka.
   Boken ges ut i samarbete med Språktidningen, som fyller tio år. Sedan starten 2007 har tidningen förmedlat en oförblommerad kärlek till språket och orden, och det är precis vad den här ordboken också vill göra.Ordbok livar upp läsaren och läsarens ordförråd.
   Kul är det att det älskade åländska ordet "pallervant" finns med, men utan hemortsbeteckning. Här får man också veta att användbara okvädinsord som arsle, lurk och fähund har funnits ända sedan medeltiden, liksom fjät, fåvitsk och liktorn. Snart är der ju dags för natten att gå med tunga fjät runt gård och stuga - med eller utan liktorn...

Mer än en julstädning

Döstädning: att sortera, rensa och kategorisera en människas lösören.
I "Döstädning - ingen sorglig historia" skriver Margareta Magnusson en både glädjefylld, rörande och uppfriskande bok om resan man gör när man går igenom allt det man samlat på sig under en livstid.
   Jag håller med om det mesta. Jag minns med viss fasa den stora utrensning jag företog i fjol vid flytt från stort boende till mindre. Ibland ville jag bara gråta när alla saker liksom anföll mig och ville bli sparade. Men allt kan inte sparas och tas med, det inser man ju. Men att städa upp är en bitvis svår upplevelse som kan skapa ångest, tro inte annat.
    Ordet "dödstädning" är brutalt och användes ursprungligen inför en förestående död. Men nu används det i vardagligt tal även som något att göra för att skapa ordning i livet – för att hitta skräpet som kan slängas, sakerna med affektionsvärde eller de riktiga dyrgriparna.
   En sak är nyttig. Man inser att köpandet är helt onödigt när man redan har så mycket grejer. Vill man bota konsumtionslusten så är detta något att rekommendera.

Ingen ände på grodor

   I fjol kom den första samlingen finlandssvenska språkgrodor ut, "Tack för ditt förstånd" hette den. Nu kommer den andra delen, för grodorna tar inte slut. Det ser man genom att bläddra i "Bara ett book".
    Alla som producerar text i det offentliga rummet fortsätter göra felskrivningar, de maskinella översättningarna fortsätter att sätta rekord i stollighet, som väcker glada skratt och gör livet roligare.
    I en jämn ström landar de på Facebooksidan, grodorna som med vaksam blick spanats in, fotograferats och delats. Tidningssidor, webbplatser och skyltar, annonser, innehållsförteckningar och reklamer är rena guldgruvorna.  I "Bara ett book", samlas ytterligare 202 handplockade grodor i urval.
    Komikern Alfred Backa bjuder på inledningsord där han konstaterar att man visst stör sig på att svenskan missbrukas och misshandlas i helt huvudlösa översättningar."Som finlandssvensk fnittrar man med gråten i halsen", skriver han. Men visst måste man le när "rington" blir "ringtån"och tallrikarna blir till "talldrickarna"....

En ny Ferrante

"En eftermiddag i april, alldeles efter lunch, meddelade min man att han tänkte lämna mig". Så inleder Elena Ferrante  "Dagar av ensamhet" en av tre kortromaner i en löst sammanhållen trilogi, Cronache del mal d'amore, Berättelser om obesvarad kärlek - som nu ges ut på svenska.
    Den som berättar är Olga, en 38 år gammal och tvåbarnsmor. Chockad och övergiven står hon kvar i ruinerna av den familj hon och maken Mario byggt upp tillsammans. Olga har i tjugoårsåldern givit upp en spirande författarkarriär för att vara hemma med barnen och detta är alltså tacken för allt hon gjort. Olga hamnar i en djup personlig kris men klarar inte av att släppa taget om Mario utan blir alltmer handlingsförlamad och fixerad vid honom och hans nya kvinna.
    När Mario dyker upp på sina sporadiska besök i hemmet bemöter hon honom föraktfullt och kastar glåpord efter honom. Förfallet tilltar, när Olga varken kan betala el- eller telefonräkningarna, och hon isolerar sig och barnen alltmer i lägenheten. Så småningom skymtar en väg ut ur mörkret när Olga inleder en relation till en granne i huset och plötsligt är det som hon som har övertaget.
   Att läsa Ferrante är som att dela någon annans liv, så nära kommer man.

Helsingfors skuggsida

   Det är inte varje dag man kan läsa om Helsingfors undre värld, beskriven på ett trovärdigt sätt. Men i Benjamin Laustiolas nyutkomna "Mannen från Amman" kan man göra det.

    Benjamin Laustiola (f. 1971) är till utbildningen skådespelare. Han har jobbat på teaterscener i Finland, Sverige och Norge. Han har också kört taxi i femton år i Helsingfors och blev känd för sina Taxichaufför Lindgren-kolumner i Hufvudstadsbladet. 

    Som författare har han tidigare gett ut två kriminalromaner "Nattens väktare", 2011, och "Mörkrets änglar," 2014). Utöver det har han skrivit en pjäs, Efter festen, som uppfördes av Teater Josefina 2015-16.

   Mannen från Amman tar läsaren till den undre världen, till både terroristorganisationer och motorcykelgäng. I en koranskola utanför Amman utbildas en ovanlig ung man. Flera år senare befinner han sig i Hamburg på uppdrag av en av ledarna för al-Qaida. I Helsingfors rustar två rivaliserande motorcykelgäng för krig. Ett krig utan spelregler. I NSA:s högkvarter i USA kommer en analytiker något alarmerande på spåren.

    Kriminalkommissarie Maria Landstam och hennes kolleger har händerna fulla när de står inför sin hittills svåraste uppgift: att rädda Helsingfors. 

   Den svenska deckardrottningen Anna Jansson hör till Laustiolas fans och uppskattar hans personskildringar.

Rullande bokhandel

   Jaaa, nu är jag och datorn tillbaka!
  Börjar lite försiktigt med att rekommendera en må-gott-historia av Jenny Colgan från Skottland. "Den lilla bokhandeln runt hörnet" heter boken och i botten finns ett allvarligt tema. Biblioteksdöden som glufsat i sig många brittiska bibliotek och gjort både bokälskare och bibliotekarier hemlösa.
    Nina Redmond är en bibliotekarie som älskar böcker. Att para ihop rätt bok med rätt läsare är hennes passion. Men när stadens bibliotek lägger ner står hon plötsligt utan jobb.
     Med bilen full av övergivna böcker vet hon inte vad hon ska ta sig för. Efter ett möte med en karriärcoach får hon en idé. Hon ska starta en egen bokhandel, på hjul. Hon hittar den perfekta lilla bussen i en annons. Det är bara ett problem - hon måste flytta till Skottland för att förverkliga sin idé.
   Men fast besluten att leva ut sina drömmar, och med styrkan hos sina romanhjältinnor, tar hon steget ut i det okända. Hon lyckas förvandla den gamla bussen till en rullande bokhandel och ger sig ut i landskapet, fast att locka till sig de svårflirtade skottarna blir inte lika lätt som hon först trott. Hon får möta en mängd människor som både förgyller och förpestar hennes tillvaro, exempelvis den barske bonden Lennox och den charmige tågföraren Marek.

Kära bokvänner! Sitter med en kraschad dator och kommer inte åt mycket just nu. Jag återkommer med bloggandet så fort det går.

Om ofredens fasor

1700-talet är populärt bland romanförfattare i år. Nyss läste jag Carina Karlssons roman om båtsman Algot, hemma i lilla ofredens tid på 1740-talet. Nu har jag tagit mig igenom en roman om Stora ofreden 1700- 1721 och hur den drabbade Österbotten - och det var mycket hårt.
   Lars Strangs (f. 1952) "De okuvliga" är en berättelse som utspelar sig under Stora ofreden i 1710-talets Österbotten. Romanen målar med stor detaljrikedom och kunskap upp en miljö där umbäranden och flyktingskap präglar mänskor liv.
   Den följer upp två bröders olika val i tider av förföljelse och krig. Den ena söker sig med sin familj undan fiende in i landet och bygger upp en ny tillvaro i skogarna, den andra tar familjen på en mödosam vandring runt Bottenviken för att slå sig ner i Umeå. Men också dit når den ryska flottans härjningar.
   De ryska härjningarna var skoningslösa med dödande, tortyr och tagande av fångar. Historikern Kustaa Vilkuna - kallad Finlands Peter Englund -
har skildrat detta i boken "Djävulens krig" och det verkar som om Strang fått en hel del inspiration från den boken. Bitvis skildras fasansfulla detaljer som får det att vändas i magen på läsaren.